Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

lördag 9 februari 2013

Har funderat länge...





.. på hur mycket man ska skriva här om alla turer och medicineringar och tjafs hit och dit...
Måste ju bli urtråkigt att läsa för andra.
Samtidigt som det är lite av terapi att skriva av sig...
Och det är ju faktiskt inget lästvång här, haha... 
Bara att ge fasen i hele skiten om man vill.
Lätt som en plätt!!!

Och medger att jag inte läser så mycket hos andra just nu...
Sitter inte vid datorn så ofta numera. 
Blir mest att jag betalar räkningar och sånt där tråkgöra...
Men tänker på er, det ska ni veta!

Var ju på vårdcentralen två gånger då förrförra veckan..
Och då, andra gången jag var därnere fick jag dels en ny medicin mot blodtrycket och dels stesolid.
Något som jag var väldigt skeptisk till.
Åtminstone tills i fredags...
Ja; förra fredagen, alltså..
Fredagen då jag fick mitt livs värsta panikångestattack..
Har aldrig varit med om något så gräsligt och vill banne mig inte råka ut för det igen.
Var helt övertygad om att jag inte skulle överleva.
Att känna sån dödsångest är fruktansvärt jätteläskigt!!!!

Jo; förnuftsmässigt fattade jag väl att jag inte var på väg att dö, men man tänker inte ett dugg förnuftigt när hjärtat hamrar som om det höll på att sprängas, när man är så yr att man inte kan stå upp, när man mår illa och benen skakar och tycks leva sitt eget liv...

Hade mitt i eländet sån tur att min granne K var här och hon gick inte härifrån förrän det hela hade lugnat sig. Har väl något svagt minne av att hon ville att vi skulle åka till akuten, men det hade jag bestämt sagt NEJ till.
Född obstinat. Till fördel ibland, men troligen rätt påfrestande för omgivningen i de flesta fall...

Men fasen så rädd jag var!!!
Och inte fattade jag vad det var för fel heller.
Men på lördagen började det hela om igen.
Och då tog jag i panik en sån där förhatlig tablett.
En kvart senare var allt lugnt igen.
Tre tabletter om dagen stod det på den lilla burken.
Tänkte att ok; idag åtminstone, sen får vi väl se...
Låg mest hela dagen, men orkade gå ut med Ufot och har bestämt för mig att jag fixade lite mat.
Sov hela natten mot söndagen, fullständigt utmattad förmodar jag.

På söndagen klarade jag dagen med två av dom små vita.
Ja; blodtrycksmedicinen klämde jag duktigt i mig. Börjar bli riktigt haj på att komma ihåg det där :).

I måndags tog jag mig till biblioteket och passade på att handla, men var rätt skakig när jag kom hem.
Visste att jag skulle ner till vårdcentralen på torsdagen och kände att jag inte orkade ta tag i ringande och förklarande och allt det där, utan räknade kallt med att jag skulle överleva tills dess.
Det gjorde jag... Överlevde.
Men inte har det blivit mycket gjort.
Tankarna har bara flugit runt och jag har grubblat på för och och nackdelar med mediciner och varför det har blivit så här och vad som egentligen är orsak till blodtryckshöjningen.

Pratade länge med sköterskan i torsdags.
För det visade sig att blodtrycket hade gått ner.
Från 180/120 till 160/105.
Och jag känner mig starkare.
Trots dessa vanebildande piller.
(Å andra sidan tar jag inte mer än som mest två om dagen, så det så)
Fick "order" om att genast ringa sjukvården om ångestattacken upprepas och det lovade jag (med både fingrar och tår i kors)... 

Stesolid är ju både lugnande och muskelavslappnande.
Och med tanke på hur spänd jag har varit så länge undrar jag väl lite om det inte är så att just det är orsak till det däringa trycket.
Om man tänker efter har jag ju "byggt" på det här i minst 27 år.
Det var då jag fick mitt ryggonda och allt började braka utför...
Det är inte roligt när alla planer man har haft försvinner i tomma intet.
Bara för en sån skitsak... (J*vla rygg!!!!)

Om jag inte hör något annat ska jag ner till Dalum igen den 20:e..
Funderar på att föreslå att jag kan få tid hos en kurator eller nåt.
Känner att det vore bra att prata med någon helt utomstående om allt och kanske få lite nya infallsvinklar på alla problem och märkliga funderingar. Lätt att bli "en aning" tunnelseende när man är mitt i skiten. 
Och så det där med sjukgymnastik. Vore nog rätt bra. Tror jag.

Livet är allt bra konstigt!!!
Tänk att det ska till att man tror att man ska kola av innan man börjar fundera på andra lösningar på problemet än dom helt givna?
Medicinering i all ära; men jag tror att det krävs mer om man ska komma tillrätta med sånt här!


Längtar efter att få foten opererad (den gör ONT) och kunna köra bil mer än en kvart åt gången (får kramp i foteländet... *gasfoten*) ....
Längtar efter pappan, längtar efter barnen, längtar till öa...
Längtar efter mitt gamla vanliga liv!!!
Här i min "nya" lägenhet :)...
Med gamla och nya vänner....


4 kommentarer:

  1. Jag har själv haft panikångest, ett tag var jag så pass dålig så jag låg på golvet och hyperventilerade mest hela dagen... Sedan tog jag tag i mitt liv, beställde tid på psykmottagningen och blev helt bra! Kom ihåg att du hela tiden bygger på dig egen ångest om du inte vet hur du ska göra för att minska den. Hoppas du får hjälp med detta för det är inte kul, jag vet! Sköt om dig! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner nog att jag är på gång igen :)... Men det är väl så att det tar lite tid sånt här. Tid att "bygga upp" och tid att komma tillrätta med eländet. En början att inse att man har problem i alla fall ;)!
      Ska prata igenom mina idéer med läkaren. Men han är helt fokuserad på blodtrycket, så det blir nog till att tjata. Bara att hoppas att man har en "bra dag" vid besöket...

      KRAM tebax!!!

      Radera
  2. Det blev ju ett jättetrevligt resultat i alla fall!! Det längsta inlägget du har skrivit på lääääänge:-). Jag ska se om jag kan ragga upp någon chaufför som kan vara behjälplig vid ett besök hos dig. Du ska nog ragga upp en chaufför du också, för Stesolid-hjärta-bilkörning är ingen bra förälskelse. Tänker på dig. ( vad nu det gör för nytta?)
    Kantarellexperten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjälper med lite tänkerpå! Avgjort!!!

      Stesolid i lägsta dosen som intages EFTER eventuell bilkörning funkar. Får jag såna där ångestattacker kan jag ändå inte köra *konstaterar*...
      Chaufförer är sällsynta företeelser härute i obygden ;)... Och numera hittar lille Missilenbilen själv till vårdcentralen *suck*.

      Tänkertebax ;))

      Radera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!