Så var det fredag igen...

... och idag har jag gjort det jag inte orkade igår... Torka golv är inte roligt. I all synnerhet inte när migränen dunkar i skallen. Jag blir så fruktansvärt gnölig och lättirriterad. Konstigt hur man reagerar :-)






Detta är mitt häst-"barnbarn" som äntligen har kommit till dottern för gott. Humla har blivit så illa behandlad av sin fd ägare, fel foder, ingen motion osv. Häststackaren har fång och den där riktiga busglimten hon brukade ha lyser med sin frånvaro. Men när hon inser att hon är med matte M igen kanske både glimten och utseendet kommer igen. M har haft Humla "på foder" i många år tills uppfödaren fick för sig att han skulle ha ett föl efter henne. Men att ta föl på en elva år gammal häst som inte har fått någon avkomma tidigare är väl inte så där värst genomtänkt... Och nu är hon äntligen tillbaka, vår lilla älsklingshäst!



Överraskningar kan man få när man städar fågelburar! Bara kolla vad Rosa har lyckats med! Sicken en va?!



Så här dimmigt och trolskt var det i torsdags morse när jag körde sonen till bussen... Allting ser så mystiskt ut när det är dimma; till och med solen gömde sig i molnen och såg så där lite allmänt diffus ut.




Och när det regnar är det smart att göra som lille Hubert! Man skaffar sig ett alldeles eget vattenavvisande "tält". Nog undrade jag först var för någonstans kissen fanns när han "jammade" och ville ha lite uppmärksamhet... Han är inte dum, min lille "bebis-katt"! (Tur att han inte kan läsa; annars hade jag nog fått mig en skopa ovett. Han är ju hela tre år och ingen bebis alls!*S*)

Det blir lite glest mellan blogginläggen nu. Har en förskräcklig massa migrän. Storkonsument av zomig rapimelt är jag! Antar att fibron och ryggen tycker att det är ganska onödigt att kliva upp klockan nästan mitt i natten och ränna med hundar och köra bil... Trodde väl aldrig att det skulle bli så här jobbigt att skjutsa och hämta sonen, men nu är det som det är, så det är bara att hänga i! Han är ju helt överlycklig för att ha fått ett sommarjobb, så det måste gå!
Och vi ska klara av det, både gammal och ung, tralalaa :-) Men nog önskar jag att jag hade någon annan att lasta över ansvaret på emellanåt!

Detta inlägg är "snott"...

... från någonstans... Har ju som bekant teflonminne i vanliga fall, och nu med "alla" tider som ska passas och "måsten" som måste göras är det värre än vanligt! Men denna texten är så bra! Och värd att tänka på!!!





När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ?ja?.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om golfbollarna först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Tack alla mina vänner (ingen nämnd ingen glömd) för att ni finns! Tänk vad livet vore trist utan er!!!

Aldrig mer...

... Knalleland i Borås när det är bortåt trettio grader varmt! Fast jag säger visst aldrig mer varje gång (dvs kanske fem *S*) jag har varit där. Det är lite rörigt, det stället, tycker jag. Jag har ingen aning om var bilen står, var jag har varit, var jag bör ha varit, osv... Tur att det inte är jag som är chaufför på dessa utflykter! Blir tillräckligt stressad av att åka med!!!

Men jag beundrar min bästa vän L! Hon gav sig in i röran med hästtransport (utan häst; att användas för att frakta en styck inköpt säng med sängbord), och backade och grejade. Jag hade banne mig inte fixat den turen med bara Missilen!
Inköpte i alla fall en "tjosseflöjs" att använda på vår vilda vattenslang så att den förhoppningsvis blir något "tamare"... Man kan tydligen få vattnet att sprutta iväg i lite mer "bestämd form" med denna lilla greja. Så hela tjugo kronor la jag ut i det berömda Knalleland, ha,ha! Och inte hittade vi Catalog heller... Fast det var så varmt så letandet var väl inte precis så där intensivt...

Väl "hemma" i Ulricehamn väntade Missilen och sonen på mamman/matten. Inser att det här med AC är rätt OK. Trodde inte att det skulle göra sån skillnad som det faktiskt gör... Bilen var varm som en bakugn när vi startade, men vi kom bara en bit ifrån centrum innan det blev svalare i bilen. Så stannade vi i Timmele vid "vår" lilla ICA-butik och inhandlade det nödvändigaste (glass!!! bl.a) innan vi for hem till vårt lilla hem och våra stackars hundar.
Dom fick vara alldeles ensamma i hela fem timmar... Usch, vilken eländes matte dom har, krakarna!!! Men jag hade vett att skämmas (lite) och be om ursäkt och till och med fjäska lite, så det så!!! Och vid närmare eftertanke har dom nog haft det betydligt bättre hemma i ett svalt hus än vad vi hade det i en varm bil och ännu varmare, hemsk, inglasad gångbro... Och jo, det fanns hiss "för handikappade och folk med barnvagnar". I ena änden av bron satt den fast mitt i någonstans och i andra änden var det någon som hade använt hissen till toalett... Bläää! Att folk bara kan få för sig sånt???!!! Så denna Uffematte har klättrat i trappor också. Och har bestämt sig för att aldrig mer Knalleland (till nästa gång någon frågar om jag hänger med, ha,ha!)!