Tandläkarräkningar, ommöbleringar och award (igen!!!)

Har precis "fått å mig" att betala tandläkarräkningen. Eländes elände...
Så nu försöker jag räkna ut "huru" man (jag, vi) ska klara sig/oss på knappt sexhundra kronor i tre veckor?!
Men allt ger sig nog med tiden. Ingen idé att gråta över spillda pengar ...
Ja, kanske lite, men inga floder. Jag blir alltid så jäkla hungrig när jag blir ledsen och i detta läget är det inte nåt bra...

Har ägnat ett par dagar åt att flytta fåglarna från köket in i "stora rummet"... Lösningen blev väl så där halvbra, men det går ju att fundera vidare när andan faller på.
Kan säga att det nog dröjer några dagar (hmmm, veckor) innan jag har hämtat mig från detta släpande på MYCKET tunga ekskåp och bokhyllor. För att inte tala om böckerna. Var kommer alla ifrån???
Och så ringer granne K och menar att jag ska förbarma mig över lite av hennes hopsamlade bibliotek... Undrar om jag klarar att motstå detta erbjudande?
Jag är, tyvärr, obotlig bokoman... Suck!

Men två extrasängar har jag med tacksamhet sagt ja till! Och så tror jag att det var nåt stort träfat som skulle kunna passa till sovplats till "Semmelbollen" som jag inte sa direkt nej till, så det hamnar nog här i den allmäna röran , till Selmas förtjusning. Hon gillar att knöla ihop sig i skålar och fat, den rackaren (när hon inte är på utflykt, vill säga!).

Men här hamnade Gunnar och Gullan; Alma och Anton med sina små och lilla bitska Molly. Och större och bättre burar SKA jag få tag på! Men än så länge är detta vad som finns...
Inte för att någon av pippisarna verkar klaga direkt. Det som retar dessa små är mattens senfärdighet med fröerna på morgonkvisten.
"Vaddå sömnig? DET är väl för sjutton inte någon ursäkt, va?"

Och så Kalle och Rosa som ska bli "lärda", he, he...

Dom stackarna får bo i bokhyllan tills vidare... Inte världens bästa lösning, men vi får ju mer "närkontakt" på denna höjden. Dom var placerade uppe på kylskåpet i köket, och det är ju rätt så högt upp,och denna matte har inte uppnått någon större höjd över havet, så det blev lite svårt med "pratavståndet". Så på det viset tycker vi nog att det känns bättre så här, både jag och pippisarna...
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Och så den här goa Jenny, som delar ut awarder!
Fast jag tycker att det borde vara tvärtom!
För du är alltid så himla snäll och bussig och ställer upp i vått och torrt!

Så jag skickar den i retur till dig , du "bästaste söster"!

Du kan härmed inkassera första pris i kompisskap !

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Och nu ska jag försöka fundera ut vad jag är "tvungen" att inhandla denna veckan. Potatis och knäckebröd var visst nästan slut och....

Men så är det påsklov nästa vecka och då ska sonen vara hos flickvän S. Så då kan man ju glädja sig åt att det inte går åt så mycket mat!

Det gäller att hitta ljusglimtar i tillvaron !
Och allt reder sig nog i slutänden, det brukar göra det!

Och jag hittade (i en bok, ha, ha) ett talesätt som lyder;

Lite kan räcka länge
och mycket kan snart gå åt.

Passar bra just nu! Och det tänker jag lita på!!!

Men varför snöar det...

... just idag? Bara kolla utsikten från köksfönstret imorse...
Och nedanför samma fönster satt ett gäng koltrastar och undrade lite försynt om det inte möjligen fanns lite bröd eller fröer eller nåt till övers.
Och det fanns det ju, förstås

Veden kom och det såg allt lite tröstlöst ut först...

...med ved på marken och snö på veden.

Eftersom jag "Buzzadorar" Modifast produkter just nu tänkte jag att jag skulle sätta det färdiga kaffet på hårdtest.
Så jag tog med en burk och ett sugrör (går att slänga i pannan när man är färdig; ingen disk!) för att ha att muta magen med när det blev för tradigt att kånka.
Får väl konstatera att jag kände mig mätt när jag hade slurpat i mig det som fanns och det är relativt gott kallt också...
Och lille mobilen måste ju vara med när man kånkar ved, fattas bara annat!

Den "berömda" radion gick för fullskaft... Lyssnade på P1 och det där programmet som folk får ringa till om mornarna. Ibland är det vettiga saker som dryftas, men ibland undrar man lite stillsamt om folk verkligen är så dumma som dom låter eller om dom bara låtsas...
Idag var det mycket klimatprat, och det är ju ganska intressant att höra vad andra tänker i den frågan.
Och så det här "Fråga barnen"... Det är jätteroligt att lyssna på. Mycket klokskaper får man höra av ungdomarna!

Här är den färdigstaplade veden!!!
När jag var nästan färdig kom jag att tänka på vad mormor brukade säga; "all vår början bliver svår". Men idag tyckte jag allt att slutet var aningen kärvare...

Till denna hemska anordning ska den stackars veden så småningom...
Visst ser det skitigt och dant ut? Men det är inte mycket att göra åt eländet...
Det verkar som om sotet har "bränt fast". Å andra sidan är pannan gammal och egentligen alldeles för liten för detta huset.
Men är man bara hyresgäst får man ta det som det är. Kan ju knappast ge mig till att köpa en ny panna. Vore nog ganska besvärligt att få med sig en sån när man vill flytta!
^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^


Men kolla hur fint sällskap jag har fått vid datorn!

Den här lilla häxan får allt hänga här året om!
Tycker att det passar rätt bra med tanke på den andra bloggen

Är man en "Novemberhäxa" så är man !!!

Och imorgon natt blir det sommartid... Fast det är snöyra ute...
Och så gillar jag inte att bli "bestulen" på en hel timme...
Jag som har så svårt för att komma upp om mornarna.
Bara tanken på att klockan är sex medan hela jag anser att den bara är fem är jobbig!

Är det fler än jag som är så där aviga till detta med omställning av klockan?

På kvällen är det väl rätt ok.
Jag sover ju TV ändå, så då har det ju inte så stor betydelse hur mycket klockan är precis.
Det är mornarna som är det besvärliga...

Ska bli intressant att se hur Nalle reagerar! Han är nästan lika morgontrött som jag. Tur att vi har Uffe som kör upp oss, annars skulle det inte bli mycket gjort här!

Ha det gott och glöm inte att ställa om klockorna...

En givande dag...

... var det igår - egentligen... Om man tänker efter... Noga...

Klarade att sitta still hos tandläkaren och lyckades låta bli att bita den stackaren.

Trots att jag ansåg att det gjorde ont - så där i förebyggande syfte...

Men jag är FÄRDIGBEHANDLAD för denna gången!

Dvs INGA HÅL!!!

Och det är väl givande? För dyrt hade det nog blivit annars...

Och knappt någon tandssten heller! Fasen så bra jag är! Ibland... Trots allt... Och så vidare .

Även om nu inte detta med "bristen" på tandsten är något jag direkt kan skryta med att jag har någon del i (är förskräckligt slarvig med det där tandtråderiet). Tror det snarare är goda gener eller nåt sånt...

Och idag har det städats i huset i skogen.

Och när det var färdigstädat och jag skulle ge mig till att försöka äta lite, vad händer då?

Jo; denna något fumliga Uffematte tappar en hel skål med vitkålssallad på golvet.

Vitkålssallad över stolen, bordet och halva köksgolvet.

Men skålen höll!!!

Fram med mopp och skurhink - igen!

Ibland (ofta) blir jag väldigt, väldigt TRÖTT på mig!!!

Så nu struntar jag i att äta... Ids ta mig sjutton inte dra fram något mer idag... För risken är ju helt klart att jag "lyckas" krossa porslin eller nåt sånt.

Imorgon kommer veden... Men den går ju åtminstone inte sönder när jag tappar den

Alltid något att glädjas åt!!!

Jippiiii.... eller....

Imorgon klockan elva ska dom där irriterande trådarna plockas bort ur min stackars mun... Men jag har inte kunnat låta bli att pilla på dom, så det är ganska ömt och eländigt. Och jag tycker ju av princip att det gör ont hos käftis, så det lär väl bli ett jäkla härjande igen ... Stackars, stackars HG!!!

Får väl trösta mig med att tänka på att snart, snart kommer lille/a Harry(ett) hem. Har i alla fall börjat planera för hur jag ska lösa det med plats för burar inne i vardagsrummet.
Så får man väl hoppas att det inte kommer någon som vill sova över , för det blir nog inte mycket ro i det rummet hädanefter...

Och så är det dags för vedköp igen... Här var sex grader kallt imorse när vovvarna och jag skulle knalla ut efter tidningen. Och knappt fjorton grader inomhus, för jag somnade ifrån allt vad eldning och TV-tittande hette igår.

Och allt är denna stols "fel"... Det eländet går att tippa så att man nästan ligger ner. Och det gör jag (tippar alltså) helt omedvetet när jag tröttnar på TV-bluddret.
Som min TV har börjat låta är det banne mig inte konstigt att man tröttnar.
Det är något lustig "durrande" ljud som liksom blir högre efterhand som TVn blir varm...
Dottern menar att TVn är SLUT, och det är den nog för den är gammal. Så nu gäller det att få tag i någon bättre begagnad apparat. För inte fasen tittar jag så mycket på den där burken så att det är lönt att satsa på plattTV eller liknande.
Jag har ju infört TV-sovande här istället för TV-tittande.
Och då lägger man inte flera tusen på en sån apparatur!!!
Förresten är det sällan något jag vill titta på ändå. Och om jag inte sover så sitter jag oftast och läser framför TVn. Uridiotiskt!!! Ingen mening med det liksom!
Men jag gör nog väldigt ofta saker det inte är någon mening med...

Men det kanske är någon mening med det också
Vem vet?

Så har jag fått en award!!!

Tack Huga!

Så jättesnällt av dig!
Trots mina (hmmm) något gnälliga inlägg sista tiden...
Onda tänder och katter som försvinner och det ena med det andra.

Att få en sån fin utmärkelse trots att man känner att man kanske inte riktigt är värd någon
VÄRMER!!!
(och det är kanske då man behöver den mest?)

Och så kanske man bör ge den vidare?

Så jag ger den till;

Nimela
Sickan
Mijazz
Maria
Jenny
Mammamia
Pixi
Bloggullet

Och så får du den tillbaka för att du är du, Huga!

Utmanad av Mijazz...

Regler: Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar...

1. Vad heter du? Johanna
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jaså
3. Flicknamn: Josefin
4. Pojknamn: Johan
5. Yrke: Journalist
6. Färg: Jordbrun (som mina golv, he, he)
7. Klädesplagg: Jumper
8. Mat: Jasminris (ja, ja; fantasin tryter - redan)
9. Sak i badrummet: Jättebadlakan :-)
10 Plats/stad: Jönköping
11. En orsak att vara sen: Jättetrött
12. Något man skriker: Jäklar
13. Film: Näää, där går jag nog bet... Jorden runt på åttio dagar (finns den???)
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Just de
17. Gatunamn: Järnvägsgatan
18. Bilmärke: Jaguar
19. Sång: Jag borde, borde (Hanson de Wolfe United)
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jätteknytkalas

Misstänker att ganska många har gjort denna redan... Så ta tag i det ni som har lust!!!

I mitt pannrum har jag en radio.
För tillfället inställd på P1 (roligt att lyssna på medan man kånkar ved).
Av någon anledning knäppte jag igång nämnda radio medan jag tände i pannan.

Klockan var tio i sju och då sänds ett program som heter "Tankar för dagen".
Idag var det en präst som pratade om humor.
Kunde ju ha varit rätt torrt och tråkigt, MEN det var det minsann inte alls!
Fick absolut något att fundera över...

För nog talar vi om för våra barn och ungdomar att det är helt förkastligt att mobba andra?!
Samtidigt som vi sitter och glor på ren förnedringsTV och gapflabbar åt folk som faktiskt blir grovt kränkta.
Är verkligen skadeglädje den enda sanna glädjen?

Ja, det är något att fundera över, det!

En lite turbulent dag...

... var det igår. Nu är det ju så att det inte behöver hända särskilt mycket för att jag ska tycka att det liksom sväller över sina breddar med upplevelser...

Det började med att jag upptäckte att om jag skulle slippa "böta" för böckerna jag hade till låns från bibblan var det nog på sin plats att jag for iväg och lämnade tillbaka dom.
Dessutom var det akut mjölk- ägg- fil- alltmöjligtbrist i skåpen.
Tog helt enkelt och "lånade" lite tandläkarpengar och åkte och handlade.
Väl inne i stan började bensinlampan att lysa. SUCK!!! Tur att jag har mitt OK-kort!!! Det är "rätt" dyrt att tanka en "Missil"!!!

När jag väl kom hem igen och hade plockat undan "allt" kollade jag posten.
Det var då jag höll på att få nåt slags sammanbrott...
Hade fått ett brev från en veterinär i Göteborg som tyckte att "jag och min hund, Emelida Cavaliergård UllaFrida", skulle ställa upp och ingå i en studie om hjärtsjukdom hos cavalierer.

Med tanke på hur mycket jag älskade min UllaFrida och hur mycket jag har saknat henne sedan hon dog kändes det som ett slag i magen...
Går det någonsin över?
Jag älskar Uffe och Nalle lika mycket, men UllaFrida hade jag som valp. Ingen annan hund har käkat upp en hörnsoffa för mig.
Och det måste nog ha en viss betydelse för hur ens relation till en hund utvecklar sig... Och min första cavalier, Charlie, står ju i en klass för sig. Tror aldrig jag har träffat en snällare hund!

När jag hade samlat mig så pass att jag kunde fixa mat till oss allihop, var jag "rätt" slut.
Knallade upp och satte mig vid datorn och trodde nog att jag skulle en massa, men blev så där plötsligt jättetrött och såg till att hundarna fick sin kvällsrunda.
Fixade en kopp te och satte mig i den livsfarliga TV-stolen - och somnade!

Drömde en massa om UllaFrida, Charlie, Selma; allt i en enda röra...

Vaknade och upptäckte att klockan nog var så pass mycket att jag kunde förpassa mig till sängen.
In i badrummet för tandborstning och tvagning.
När jag kom ut satt... tadam...

..den bortsprungna, saknade, lilla gaphalsen Selma utanför dörren och kikade...
Herrejösses!!! Att man kan bli så GLAD!!!
Och lättad!
Jag var på väg att sätta in annons i tidningen och erbjuda hitte-smörgåstårta eller nåt till den som lyckades spåra upp min lilla kattmadam...
Hon är lite mager, men hon hade att ta av, så det är nog ingen fara. Inga sår eller annat konstigt. Lite tystare än vanligt (och det kan vara rätt skönt )
Hon är ju en hejare på att snacka i vanliga fall...

Var allt uppe ett par gånger inatt och kollade att hon var kvar...
Jag är nog lite löjlig med mina fyrfotingar... (Och för all del med mina vassnäbbade kompisar oxå!)

På tal om vassnäbbade typer...
Någon som vet var man kan få tag i en tunn, smidig men "näbb-bitar-säker" handske?
Den där "hemska" lilla Molly satte näbben i mitt stackars finger imorse när jag skulle byta vatten åt henne...
Hon har blivit helt galen med sitt tuggande på människor och kattassar...
Har försökt förklara att den enda i hela vida världen som tycker att det är roligt är fröken själv och att hon alldeles säkert skulle må bättre av att nöja sig med att äta frön.
Både kissarna och jag är lite väl stora byten för en liten dvärgpapegoja... Tycker jag! Inte hon!
Hmmm, hon kanske är någon slags vampyrfågel som har specialiserat sig på händer och kattfötter?
Kan det vara så illa???
HJÄLP!!!

Nu ska jag minsann gå och "kolla" fröken Selma en gång till innan jag tar tag i mina "måsten"...

Solen skiner, fåglarna kvittrar och Selma är hemma!
Dagen börjar bra!!!

Uschiannamej...

...för "trådar" i truten! Milda makter vad irriterande det är...
Aldrig trodde jag att det skulle bli så här besvärligt.
Inte nog med att man saknar sina stackars gaddar (är löjligt fäst vid mina tänder ) utan dessutom ska jag brottas med trådar när jag ska äta.
Eller är detta en ny bantningsmetod, månntro?
Kanske lite drastisk, enligt mina mått mätt...

Och här ska jag knalla omkring med dessa tåtar till den 25 mars...
Och vad denne tandläkare ska hitta då törs jag banne mig inte ens tänka på...
För nog fasen är det mer plågsamma "behandlingar" att vänta.
Pessimistkonsulten har talat!!!

Och inte fasen har den där Selma kommit hem igen... Undrar var sjutton hon har tagit vägen??? Sonen tyckte att han hörde ett mjauande i skogen, men det var så mörkt så han kunde inte se något. Men det blir väl till att gå och leta imorgon - igen!
För jag vill ju ha hem fröken katt igen.
Trots att jag har "så många". Det var nämligen en knäpp människa som tyckte att det märktes väl inte att en var borta när jag nu envisas med att ha nio katter...

Men jag kan tala om att DET MÄRKS JÄTTEMYCKET att man saknar en liten Semmelboll!!!
Ingen som springer runt och muckar gräl med alla andra kissar och två luttrade hundar.
Ingen som krafsar på sovrumsdörren klockan jättetidigt och hojtar om frukost...
Nu vaknar jag alldeles av mig själv vid fyra-tiden. Förmodligen av gammal vana. Men det är lite snopet att det inte låter utanför dörren. För det är ju vad jag väntar mig så dags på dygnet.
Så nog är lilla fröken saknad, alltid!!!

Men glad blev jag för en stund sedan när "söstra mi" ringde och talade om att det fanns en bur modell större att byta mot en styck undulatbarn med "normala" ögon. Den lille med röda ögon (albinon) får stanna här. Och den andra lilla byter jag mot Harry(ett), nymfkakaduan som är främsta orsaken till allt burbryderi. Tänk; ibland ordnar sig saker till det bästa fast man inte riktigt tror att det ska funka!
Men så är min "adopterade söster" världens goaste människa!
Tänk vilken oherrans tur att vi lärde känna varandra!!!

Nu är det nog dags att fylla på med lite värktabletter igen... Hoppas det snart lugnar ner sig med svullnad och ont i munnen... Tur att man vet att det går över, annars blev man nog helgalen!
En kopp te och lite läsande innan sängen intas vore inte fel!
Så det ska jag ägna mig åt nu!!!

Ha det gott!!!

Ett tyck-synd-om inlägg

Igår var jag hos tandläkaren. Kom hem 1.200 kronor och två tänder fattigare...
Visserligen med lite annorlunda värk och fyra stygn rikare, men inte var det något bra byte, inte.
Visdomstanden och tanden jämte blev offer för HG´s tång. Dom var inflammerade och det var så jäkla dyrt att rotfylla och dessutom kunde inte HG garantera att resultatet blev bra, så jag fick snabbt bestämma att dom skulle ut! Men jag har ju haft bekymmer med dom där tansabissingarna länge nu, så det var säkert lika bra att det blev som det blev. Även om det är fruktansvärt obehagligt!

Knäppig som jag är knallade jag in i stora affären i stan för att förse mig med mjölk och youghurt och diverse andra nödvändiga livsmedel...
När jag kom till kassan påpekade tjejen att jag hade lite blod på hakan och att jag såg svullen ut... Hon var väldans bekymrad över min hemfärd; men det gick "bra"... Dvs; jag var inte helt övertygad om var jag var, men jag hittade hem i alla fall. Men visst var det gulligt av henne att bry sig?!

Hittar hem gör däremot inte Selma... Hon är alldeles borta fortfarande... Oro, oro!!!

Har som sagt rätt ont idag också, men jag antar att det kommer att kännas några dagar i och med att det blev så pass många stygn... Och inte är det snyggt sytt heller
För dom pengarna kunde man väl begära att det skulle vara någon typ av tjusigt sysätt...
Och så är jag tvungen att åka dit igen den 25 för att ta bort stygnen. Och då vill HG göra en sån där undersökning också. Antar att han såg något som jag inte vill kännas vid...

Har gjort rent hos fåglarna och tagit ut en massa skräp hos bebisarna... Passade på när Alma var och åt. Det gäller att vara snabb... Hon är en mycket bevakande morsa, den.
Det är alltså tre små vita undulatbebisar. Men jag tror att den ena är albino, för ögonen såg röda ut... Och då kommer ju direkt funderingar på om det är något man bör känna till om sådana små?! Antar att h*n blir kvar här...

Och Gullan har slängt ut sina ägg igen... Så nu tog jag bort holken. Det verkar inte som det blir några bebisar där. Och i och för sig kvittar det ju! Gunnar och Gullan är så fina och jag gillar dom så mycket ändå!

Och nu ska jag inta en värktablett till innan jag blir helgalen på tänderna som inte finns... Kan man få "fantomvärk" i gaddar också???

Natti, natti!!!!

AJ

Ont i en (kanske två, det liksom flyttar sig) tand (tänder)...
Ringde och pep för gamle far igår, som genast använde sitt övertag som förälder och sa ifrån om att samtal till tandläkare HG var verkligen på sin plats NU!
Och tandläkare HG tyckte nog att jag kunde ha ringt tidigare... (Ringde klockan mitt på dan; jag är ju för sjutton rädd för att gå dit!!!).
Men nu håller jag på att samla mig inför det hemska besöket...
Det hjälper liksom inte att min käftis är en mycket snäll människa, det är det här rotandet och bökandet i truten jag inte klarar.
Får för mig att det inte finns luft och en massa annat konstigt...

Jenny säger att jag ska försöka känna efter om det verkligen gör så ont som jag tror att det gör :-). Troligen ingen dum idé!!! OM jag nu kan tänka alls; går liksom totalt i baklås när jag sitter där...

Får väl se om det blir något mer bloggererat idag...
Kan nog bli så att jag sitter här och tycker jättesynd om mig och inte tar mig för någonting alls...

Lite sol och borttappad Selma

Idag har det varit riktigt skönt i solen! Har varit ute på små "expositioner" med vovvarna i flera omgångar ...
Det är ju fasen att man inte ska kunna ta en riktig långpromenad, men med den värken som härjar just nu blir det liksom alldeles för mycket.
Men ute i "trädgården" (snarast löv-gården) går ju att spankulera lite försiktigt. Fördelen är att det inte är halt där... På vägen är det fortfarande stora isfläckar och konstigt nog är dom alltid där jag sätter fossingarna... Börjar få förföljelsemani... Undras vad dom skulle säga om jag "sökte" för att jag tror att isfläckarna försöker stjälpa mig ... Troligen skulle det bli någon form av "krama-dig-själv-tröja" och isolering...

Och denna lilla fröken är tydligen på vift.
Det känns inte bra alls...
Hon har varit på ett sjuttijäklars humör sista veckorna och bara ställt till bråk med allt och alla. Men hon var här i söndags morse (jo, jag vet att det var igår; jo, jag är överdrivet ängslig för mina små...) och var sur och ville inte äta. Så gick hon ut nån gång på förmiddagen och sen har jag gått omkring och ropat "Selma", "Semlan", "fröken Semmelboll" omväxlande, men inte ett ljud från min lilla bråkfia.
Och jag VET att dom andra katterna har försvunnit ett par dagar ibland, men jag är lika orolig varje gång...

Har i alla fall fixat en bild på henne som jag kan ta med mig och visa för folk i närheten... Om hon nu inte kommer inklivande här och låtsas som om det regnar... Hoppas kan jag ju!!!
Jäkla katt!!!!!

Sonen har varit hos doktorn idag och det blir röntgen och efter det sjukgymnastik. Någon sorts medicin skulle han få också. Tydligen är han väldigt spänd i ryggen. Och har det inte blivit bättre om en vecka är det sjukskrivning som gäller.
Känns skönt att det händer något i alla fall!

Och vet ni; nu känns det som "Tea-time"... Det tar på krafterna att leta och vara orolig...

Ha det gott!

Förändringens vindar

Än så länge är det lugnt! Kattastrofen kan i godan ro sitta i mattens "papperkassekorg" och spana på sina små fosterpojkar...
Men frågan är hur länge vi ska kunna bo kvar...
Min goa granne har fått sitt hus sålt och det är en lättnad för henne, helt klart!

Och det hade väl inte varit några bekymmer för min del om inte min hyresvärd hade varit den han tydligen är...

Han hade nämligen ringt till mäklaren när han fick se att huset var ute till försäljning och anmärkt på att det stod i annonsen att det var han som hade ansvaret för vägen här. Och bestämt hävdat att så var det inte alls!!!

Nu är det så att det är han som får pengarna (säkert inte särskilt mycket, men dock) för skötseln av dessa 600 meter enskild väg.
Så han hade sagt till mäklaren att huset skulle säljas till någon som tänkte bo här permanent. Så att "någon" skulle få den stora äran att ploga vägen vintertid, kan man tänka. (Man kan ju fråga sig vems hus det är som ska säljas!!!!)

Nu är det "sommardanskar" som har köpt huset. Och jag tycker inte det är fel heller... Först till kvarn får först malet!
Så är det ju!!!
Och vad är det som säger att dom inte flyttar hit för gott så småningom?
Och K säger att dom är jättetrevliga, så det är dom alldeles säkert!

Men risken nu är väl att han tycker att han vill ha hyresgäster som 1/ kan ploga på vintern 2/ har en traktor med plogblad... Och det är ju inget jag kan stoltsera med... Varken det ena eller andra...

Å andra sidan känns det ju lite mer aktuellt att leta annan bostad när granne K försvinner... Det är ju mycket tack vare henne jag inte har gett upp för länge sedan, för det har hänt en hel del mysko grejer här...
Och jag är lite överkänslig mot att folk ränner i de låsta utrymmen jag hyr. I all synnerhet när dessa utrymmen förevisas för vänner och bekanta...
Brist på respekt, minst sagt!!!

Och nog skulle det vara gott att bo någonstans där jag slapp att välja mellan vedeldning och vedeldning ... Ibland känns det en aning efterhängset!

Och så till något helt annat!!!
Jag är med i en massa undersökningar på nätet och ibland händer det att man får "belöningar" för svarandet på konstiga frågor.

Och denna bok fick jag! men jag VÅGAR banne mig inte läsa den! Den var ruskig redan på första sidan...

Så nu undrar jag om det är någon som vill ha den? Maila mig i så fall, så skickar jag den...

(uppdatering 0309; Boken på väg till Sickan!!! Åtminstone paketerad, postis får ta hand om resten imorgon )
Den handlar om en kurdisk familj som kommer till Sverige från Irak och hur storebror i familjen väljer den kriminella vägen för att ta sig fram i det nya landet och hur systern kämpar för att få leva som en vanlig svensk tjej.

Kan inte hjälpa att jag har svårt för basebollträ och sönderslagna knäskålar. Huuu!
Det räcker gott med min närkamp med garageporten i onsdags !
Har en blåtira på smalbenet som inte går av för hackor!!! Svullet är det också...
Halkade på en isfläck när jag skulle öppna den (något tunga) vipporten och körde smalbenet rätt emot kanten på porteländet. Bråttom hade jag också, för jag skulle ju träffa I i stan och innan dess hade jag föresatt mig att uträtta ett par andra ärenden. Men fasen så ont det gjorde (och gör!)!!!

Och varför heter det blåtira, förresten????
Lila, gult, rött men inte sjutton är det blått, inte!
Skulle kunna tänka mig att kalla den "ont-som-fan-tira" istället!!!
Får till och med kana ner sockorna för det känns väldans illa när resåren sitter åt runt "ontet"...
Medlidande efterlyses härmed !!!!

*****************************************************

Har haft "mellan-M" och flickvän J här fredag till lördag...
Kul att sitta och bubbla och babbla och roligt att bjussa herrskapet på mat, för dom kan äta dom!!! Och är så väldresserade så dom påstår bestämt att det är jättegott... Dom har fått en ny lägenhet, en trea och ska flytta in i slutet av maj... Roligt för lilla J (J´s dotter som blir två år nu i sommar!) att få egen kupé!
Fick en jättegullig bild av den lilla damen på mailen idag! Vilket leende!!!
(jag lägger av princip inte ut några bilder på varken mina barn eller deras respektive här på bloggen, utan ni får tro mig när jag bestämt hävdar att lilla J är jätte-jätte-söt!!!)
Och det är så himla kul att se "mellan-M" så glad och nöjd!
När man tänker på hur eländigt det var innan han lyckades få lägenhet och allt krångel det var med det kan man ju inte annat än vara glad för hans skull! Och jag gillar J!!! En reko tjej med fötterna på jorden!

Och nu börjar klockan bli pannmatardags... Vissa dagar känns det värre än andra! Men allting har en ände och korven den har två... Eller hur det var...

Kramen och ha det bra på Internationella Kvinnodagen (det som är kvar av den)!