Lite sol och borttappad Selma

Idag har det varit riktigt skönt i solen! Har varit ute på små "expositioner" med vovvarna i flera omgångar ...
Det är ju fasen att man inte ska kunna ta en riktig långpromenad, men med den värken som härjar just nu blir det liksom alldeles för mycket.
Men ute i "trädgården" (snarast löv-gården) går ju att spankulera lite försiktigt. Fördelen är att det inte är halt där... På vägen är det fortfarande stora isfläckar och konstigt nog är dom alltid där jag sätter fossingarna... Börjar få förföljelsemani... Undras vad dom skulle säga om jag "sökte" för att jag tror att isfläckarna försöker stjälpa mig ... Troligen skulle det bli någon form av "krama-dig-själv-tröja" och isolering...

Och denna lilla fröken är tydligen på vift.
Det känns inte bra alls...
Hon har varit på ett sjuttijäklars humör sista veckorna och bara ställt till bråk med allt och alla. Men hon var här i söndags morse (jo, jag vet att det var igår; jo, jag är överdrivet ängslig för mina små...) och var sur och ville inte äta. Så gick hon ut nån gång på förmiddagen och sen har jag gått omkring och ropat "Selma", "Semlan", "fröken Semmelboll" omväxlande, men inte ett ljud från min lilla bråkfia.
Och jag VET att dom andra katterna har försvunnit ett par dagar ibland, men jag är lika orolig varje gång...

Har i alla fall fixat en bild på henne som jag kan ta med mig och visa för folk i närheten... Om hon nu inte kommer inklivande här och låtsas som om det regnar... Hoppas kan jag ju!!!
Jäkla katt!!!!!

Sonen har varit hos doktorn idag och det blir röntgen och efter det sjukgymnastik. Någon sorts medicin skulle han få också. Tydligen är han väldigt spänd i ryggen. Och har det inte blivit bättre om en vecka är det sjukskrivning som gäller.
Känns skönt att det händer något i alla fall!

Och vet ni; nu känns det som "Tea-time"... Det tar på krafterna att leta och vara orolig...

Ha det gott!