Förändringens vindar

Än så länge är det lugnt! Kattastrofen kan i godan ro sitta i mattens "papperkassekorg" och spana på sina små fosterpojkar...
Men frågan är hur länge vi ska kunna bo kvar...
Min goa granne har fått sitt hus sålt och det är en lättnad för henne, helt klart!

Och det hade väl inte varit några bekymmer för min del om inte min hyresvärd hade varit den han tydligen är...

Han hade nämligen ringt till mäklaren när han fick se att huset var ute till försäljning och anmärkt på att det stod i annonsen att det var han som hade ansvaret för vägen här. Och bestämt hävdat att så var det inte alls!!!

Nu är det så att det är han som får pengarna (säkert inte särskilt mycket, men dock) för skötseln av dessa 600 meter enskild väg.
Så han hade sagt till mäklaren att huset skulle säljas till någon som tänkte bo här permanent. Så att "någon" skulle få den stora äran att ploga vägen vintertid, kan man tänka. (Man kan ju fråga sig vems hus det är som ska säljas!!!!)

Nu är det "sommardanskar" som har köpt huset. Och jag tycker inte det är fel heller... Först till kvarn får först malet!
Så är det ju!!!
Och vad är det som säger att dom inte flyttar hit för gott så småningom?
Och K säger att dom är jättetrevliga, så det är dom alldeles säkert!

Men risken nu är väl att han tycker att han vill ha hyresgäster som 1/ kan ploga på vintern 2/ har en traktor med plogblad... Och det är ju inget jag kan stoltsera med... Varken det ena eller andra...

Å andra sidan känns det ju lite mer aktuellt att leta annan bostad när granne K försvinner... Det är ju mycket tack vare henne jag inte har gett upp för länge sedan, för det har hänt en hel del mysko grejer här...
Och jag är lite överkänslig mot att folk ränner i de låsta utrymmen jag hyr. I all synnerhet när dessa utrymmen förevisas för vänner och bekanta...
Brist på respekt, minst sagt!!!

Och nog skulle det vara gott att bo någonstans där jag slapp att välja mellan vedeldning och vedeldning ... Ibland känns det en aning efterhängset!

Och så till något helt annat!!!
Jag är med i en massa undersökningar på nätet och ibland händer det att man får "belöningar" för svarandet på konstiga frågor.

Och denna bok fick jag! men jag VÅGAR banne mig inte läsa den! Den var ruskig redan på första sidan...

Så nu undrar jag om det är någon som vill ha den? Maila mig i så fall, så skickar jag den...

(uppdatering 0309; Boken på väg till Sickan!!! Åtminstone paketerad, postis får ta hand om resten imorgon )
Den handlar om en kurdisk familj som kommer till Sverige från Irak och hur storebror i familjen väljer den kriminella vägen för att ta sig fram i det nya landet och hur systern kämpar för att få leva som en vanlig svensk tjej.

Kan inte hjälpa att jag har svårt för basebollträ och sönderslagna knäskålar. Huuu!
Det räcker gott med min närkamp med garageporten i onsdags !
Har en blåtira på smalbenet som inte går av för hackor!!! Svullet är det också...
Halkade på en isfläck när jag skulle öppna den (något tunga) vipporten och körde smalbenet rätt emot kanten på porteländet. Bråttom hade jag också, för jag skulle ju träffa I i stan och innan dess hade jag föresatt mig att uträtta ett par andra ärenden. Men fasen så ont det gjorde (och gör!)!!!

Och varför heter det blåtira, förresten????
Lila, gult, rött men inte sjutton är det blått, inte!
Skulle kunna tänka mig att kalla den "ont-som-fan-tira" istället!!!
Får till och med kana ner sockorna för det känns väldans illa när resåren sitter åt runt "ontet"...
Medlidande efterlyses härmed !!!!

*****************************************************

Har haft "mellan-M" och flickvän J här fredag till lördag...
Kul att sitta och bubbla och babbla och roligt att bjussa herrskapet på mat, för dom kan äta dom!!! Och är så väldresserade så dom påstår bestämt att det är jättegott... Dom har fått en ny lägenhet, en trea och ska flytta in i slutet av maj... Roligt för lilla J (J´s dotter som blir två år nu i sommar!) att få egen kupé!
Fick en jättegullig bild av den lilla damen på mailen idag! Vilket leende!!!
(jag lägger av princip inte ut några bilder på varken mina barn eller deras respektive här på bloggen, utan ni får tro mig när jag bestämt hävdar att lilla J är jätte-jätte-söt!!!)
Och det är så himla kul att se "mellan-M" så glad och nöjd!
När man tänker på hur eländigt det var innan han lyckades få lägenhet och allt krångel det var med det kan man ju inte annat än vara glad för hans skull! Och jag gillar J!!! En reko tjej med fötterna på jorden!

Och nu börjar klockan bli pannmatardags... Vissa dagar känns det värre än andra! Men allting har en ände och korven den har två... Eller hur det var...

Kramen och ha det bra på Internationella Kvinnodagen (det som är kvar av den)!