En lite turbulent dag...

... var det igår. Nu är det ju så att det inte behöver hända särskilt mycket för att jag ska tycka att det liksom sväller över sina breddar med upplevelser...

Det började med att jag upptäckte att om jag skulle slippa "böta" för böckerna jag hade till låns från bibblan var det nog på sin plats att jag for iväg och lämnade tillbaka dom.
Dessutom var det akut mjölk- ägg- fil- alltmöjligtbrist i skåpen.
Tog helt enkelt och "lånade" lite tandläkarpengar och åkte och handlade.
Väl inne i stan började bensinlampan att lysa. SUCK!!! Tur att jag har mitt OK-kort!!! Det är "rätt" dyrt att tanka en "Missil"!!!

När jag väl kom hem igen och hade plockat undan "allt" kollade jag posten.
Det var då jag höll på att få nåt slags sammanbrott...
Hade fått ett brev från en veterinär i Göteborg som tyckte att "jag och min hund, Emelida Cavaliergård UllaFrida", skulle ställa upp och ingå i en studie om hjärtsjukdom hos cavalierer.

Med tanke på hur mycket jag älskade min UllaFrida och hur mycket jag har saknat henne sedan hon dog kändes det som ett slag i magen...
Går det någonsin över?
Jag älskar Uffe och Nalle lika mycket, men UllaFrida hade jag som valp. Ingen annan hund har käkat upp en hörnsoffa för mig.
Och det måste nog ha en viss betydelse för hur ens relation till en hund utvecklar sig... Och min första cavalier, Charlie, står ju i en klass för sig. Tror aldrig jag har träffat en snällare hund!

När jag hade samlat mig så pass att jag kunde fixa mat till oss allihop, var jag "rätt" slut.
Knallade upp och satte mig vid datorn och trodde nog att jag skulle en massa, men blev så där plötsligt jättetrött och såg till att hundarna fick sin kvällsrunda.
Fixade en kopp te och satte mig i den livsfarliga TV-stolen - och somnade!

Drömde en massa om UllaFrida, Charlie, Selma; allt i en enda röra...

Vaknade och upptäckte att klockan nog var så pass mycket att jag kunde förpassa mig till sängen.
In i badrummet för tandborstning och tvagning.
När jag kom ut satt... tadam...

..den bortsprungna, saknade, lilla gaphalsen Selma utanför dörren och kikade...
Herrejösses!!! Att man kan bli så GLAD!!!
Och lättad!
Jag var på väg att sätta in annons i tidningen och erbjuda hitte-smörgåstårta eller nåt till den som lyckades spåra upp min lilla kattmadam...
Hon är lite mager, men hon hade att ta av, så det är nog ingen fara. Inga sår eller annat konstigt. Lite tystare än vanligt (och det kan vara rätt skönt )
Hon är ju en hejare på att snacka i vanliga fall...

Var allt uppe ett par gånger inatt och kollade att hon var kvar...
Jag är nog lite löjlig med mina fyrfotingar... (Och för all del med mina vassnäbbade kompisar oxå!)

På tal om vassnäbbade typer...
Någon som vet var man kan få tag i en tunn, smidig men "näbb-bitar-säker" handske?
Den där "hemska" lilla Molly satte näbben i mitt stackars finger imorse när jag skulle byta vatten åt henne...
Hon har blivit helt galen med sitt tuggande på människor och kattassar...
Har försökt förklara att den enda i hela vida världen som tycker att det är roligt är fröken själv och att hon alldeles säkert skulle må bättre av att nöja sig med att äta frön.
Både kissarna och jag är lite väl stora byten för en liten dvärgpapegoja... Tycker jag! Inte hon!
Hmmm, hon kanske är någon slags vampyrfågel som har specialiserat sig på händer och kattfötter?
Kan det vara så illa???
HJÄLP!!!

Nu ska jag minsann gå och "kolla" fröken Selma en gång till innan jag tar tag i mina "måsten"...

Solen skiner, fåglarna kvittrar och Selma är hemma!
Dagen börjar bra!!!