Allmäna klantighetsdagen

Började dagen med att krossa mitt fina vattenglas...
Är nämligen min mors dotter och har, liksom hon hade, en vurm för detta med glas...
Har en oherrans massa glas i olika former och detta vattenglas var alldeles extra fint. I all synnerhet nu när jag har krossat det

(OBS inte detta glaset, bilden är från google. Mitt glas var givetvis mycket finare!!!)

Med en honungsburk!!!
Jo, det är alldeles sant!

När man bor ihop med Herman finkatt får man liksom "bygga" ett fort av tekannan och honungsburken och diverse andra grejer runt filmjölkstalriken och mackan. OM man vill äta utan att vrålvakta sin mat, vill säga. Och det vill jag ju. Äta UTAN att vrålvakta, alltså. För jag lääääser när jag käkar frukost. Och då ser jag inte vad den förb.....e katten håller på med. Och det vet han.

Och då när man tar sin lilla honungsburk för att klicka i lite honung i teet bör man hålla burken i ett fast grepp.
INTE som jag gjorde idag, sömnig och lätt förvirrad som jag var. Undrar om jag ens försökte hålla burkeländet.
Den flög iväg och krossade glaset. Av ren illvilja, det är jag säker på!!!
Så nu får jag offra 40:- på ett nytt glas nästa gång jag orkar ta mig till IKEA.
Skandal!!!
Eller snarare; hur klumpig får man vara????

Antar att det bästa hade varit att tillbringa dagen här;

Men när jag är så där ledsen kan jag inte koppla av...
Inte ens med "kossepläden"...

Och då är det ju liksom ingen mening med att gå och lägga sig.

Har istället ägnat mig åt att svära lite på vädret; snöblandat regn och snorkallt, och funderat på om yoga vore nåt att satsa på...
Man lär ju bli så avslappnad och smidig av såna övningar...

Men så hittade jag denna bilden på nätet...

...och kom fram till att; nääää, det ser ju rent farligt ut!
För vem fasen skulle "knyta upp" mig om jag hamnar i en så vansklig situation?