Tänk vad denna lilla pippi kan vara mordisk!
Joo, hon ÄR ute efter blod, den lilla vampyren...
Kunde inte låta bli att skratta imorse när jag skulle ge fåglarna mat.
Stora buren - inga problem, lite mysigt morgonprat och diskussioner om hur natten hade varit (tror jag i alla fall; jag tolkar hej vilt och fåglarna kvittrar och flaxar 
)...
)...Hos Kalle och Rosa är det så där lite morgontröttigt och muttrigt. Mysigt!!!!
Anton och Alma är ALLTID jättesnälla och goa...
Men så är det då Mango (som artigt flyttar sig för att matten ska få ta skålarna) och den där kobran/vampyren Molly... 
Hon går direkt till anfall och jag har kommit på att jag kan freda mig med en håv som jag hade när jag hade akvarium...
En liten, liten fiskhåv, med andra ord.
Men det vet inte Molly, och inte tänker jag tala om det för henne heller.
För då lär väl anfallen bli mer utstuderade, förmodar jag...
Men det måste ju se rent dråpligt ut när jag står där och håller den lilla håven över Molly samtidigt som jag försöker sätta in skålarna utan att tappa fröna och helst utan att bli biten.
Dom har vassa näbbar, dvärgpapegojor...
Och Molly brukar stirra på mig och "slipa" näbben mot grenarna.
Om jag känner mig hotad? Näääärå...
Jag utgår från att hon vill kunna äta knäckebröd till efterrätt (tror jag inte)...
Fast jag tror hon funderar på "hur kommer man åt att hugga tanten så att hon hojtar så där roligt".
En del är löjligt lättroade.
Tror att jag ska erbjuda mig att hojta utan bett...
För jag tror jag kan, och det går åt mindre mängd plåster på det viset...
Inlägg
Nog blir det väl minst EN portion om du penslar henne med grillolja och sätter in henne i 125 grader?
SvaraRaderaGlömde skriva under, men det gissade du väl att det var jag? Annacarin
SvaraRaderaAnnacarin; Ha, ha! Misstänkte dig på direkten...
SvaraRaderaNja, hon ser ju till att det blir lite spänning i tillvaron här, så hon får nog bli kvar, trots allt :-)!
Jag gillar henne, vi har väl vissa gemensamma drag, he, he!
Kramen och sköt om sig!!!
Vilken blodtörstig pippi du har. Du får göra som jag gjorde då jag var matte till den bitska hamstern "Bitchie". Jag skaffade ett par fodrade handskar..."hamsterhandskar", de sparade många plåster för min del. Så skaffa du ett par "pippihandskar". Att se hur förvånad Bitchan blev då inte handen drogs undan med ett vrål när hon bet i handsken, det var ett nöje i sig.
SvaraRaderaKramen på dig hälsar Mia.
Mia; EN idé är det... Men det är ett spännande liv, det är det...
SvaraRaderaFår väl se mig om efter några handskar - om jag kommer ihåg det, förstås ;-)!
Kramen och ha det bra!!!