Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

fredag 19 april 2013

Det är inte fredag den 13:e...

... eftersom det påstås vara den 19:e, men tack och lov är denna dagen snart över...
Jag är helt slut!!!

Haft ett fruktansvärt jobbigt telefonsamtal med pappan. Han är trött och ännu mer förvirrad än någonsin ,rädd och ängslig och fullständigt ovetande om "hur det ska gå till" när han nu ska flytta till demensboendet. Detta med bristande information tycks vara ett genomgående tema när det gäller pappas väl och ve... Jag vet ju i och för sig inte mycket mer än han, men jag tror att jag lyckades lugna honom lite grann i alla fall. Och hoppas att hemtjänsten (i form av K) lyckades få i honom lite mat... Vi gjorde vårt bästa för att övertyga honom i alla fall. Samarbete på tjugo mils avstånd, så att säga... Kan kanske funka det med...

Och så har jag varit hos psykologen. Hon menar att det inte är så konstigt att jag känner att jag är helt slut nu. Och påstår bestämt att mina reaktioner är helt sunda och normala. Vad som nu är normalt? Till skillnad från vissa "näraochkära" som tycker att jag överreagerar, som jag fick höra igår... Idag fick jag i stället höra att jag är väldans realistisk och ser förvånansvärt klart på saker och ting med tanke på situationen. Blir man fullständigt överkörd och dessutom har andra bekymmer som upptar mycket av tankarna blir man ledsen och förbannad. Helt normalt. Säger hon. Och hon är ju "proffs" på sånt.

Har fyllt i hälsodeklarationen inför operationen som kanske inte blir av...
Hur i hela h*lvete ska jag få tag i en hundvakt????
Min granne kan ta honom i fyra (4) dagar. Dvs operationsdagen och tre dagar framåt. Och jag lär inte kunna ta mig nerför trappan på ett klokt sätt på tre veckor. Själv. Ännu mindre med hund. Och att då dessutom gå ut (linka är nog mer med sanningen överensstämmande)  med nämnda knasjycke uppepå det och sedan "klättra" uppför trappan tillsammans med honom låter rätt - hmmm - tja - svårt (kanske är ordet jag söker)...
Funderar på nyttan med att ens försöka... För sabbar jag foten då när den är nyopererad gör jag ju saken ännu värre... Och om jag inte opererar lär jag få permanenta nervskador..  Pest eller kolera... FAN vad jag gnäller... Men det känns liksom som om det börjar bli lite för mycket.

Och tiden går så fort. Det är ju för fasen snart 2 maj. Alldeles för snart.
Hittills har dom som eventuellt kunde ställa upp konstaterat att det kan dom "förmodligen" inte. Och så är det ju transportproblemet som spökar också. Jag kan ju inte köra någon längre sträcka.
Dessutom läste jag på google (något man absolut bör undvika; bara ett gott råd!) att det finns risk att man linkar omkring och har svårt med att både gå och köra och allt i bortåt sju veckor efter ett sånt ingrepp... Uppmuntrande, eller hur?!
Å andra sidan är ju dom som råkar ut för detta inte jag. "Obstinatochenvissomsyndenavnaturen" eller nåt...

Nåja; allt detta grubblande har medfört att aptiten är fullständigt borttappad. Och det kanske är bra ur viktsynpunkt. Dessutom sparar jag in en middag där. Alltid något!
Tror jag ger f*n i hele sk*ten nu och sätter mig och läser och försöker försvinna från omvärlden en stund. Det är säkert jättebra.

Hoppas bara att pappan kan sova inatt och att det går bra med flytteriet imorgon... Och att jag lyckas få ihop det hela så att jag kan få hjälp med skjuts nästa helg istället. För då "stör" jag ju inte dom som anser att jag bara är i vägen...


Och imorgon är en annan dag....
Och vem vet; lösningen kanske kommer som ett brev på posten eller ett mail i inboxen eller ett telefonsamtal eller...
För trots allt; hoppet är väl det sista som lämnar en (även om man tror att det har farit all världens väg ibland...)




2 kommentarer:

  1. Men stackars lilla pappan :(
    Ja man blir helt urlakad o matt av att grubbla o fundera på än det ena o än det andra.
    Men ska det vara så svårt att få lite hjälp med vovven? Kan ingen granne rasta honom åt dig ett tag då? Du får nog göra honom till draghund så kan han ta dig i en kärra när ni går ut ;)
    Hoppas det kommer att lösa sig i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grannarna är tillfrågade och visst; morgon och en del kvällar.. Dagtid jobbas det och ingen är hemma... Så det är rätt kört..
      Han kan ju inte vara inne från klockan sex på morgonen till klockan fem på eftermiddagen... Då lär det lukta sk*t i denna lägenheten ;)...
      Men jag antar att jag får försöka fixa hele skiten på egen tass... Som vanligt när det blir tal om praktiska göromål.Ensam får vara vanvettigt stark emellanåt! Äh; är så in i helskotta trött på hela alltet...
      Ringer till op på måndag och frågar om dom tror att jag kan klara kortkorta promenader och trappa och sånt efter fyra dagar... För granne B`s förslag är det bästa erbjudandet (och säkraste, pålitligaste osv) just nu...
      Ibland är livet för j*vligt!!! *tycker*...
      Kramen tebax!

      Radera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!