Och så blev det måndag igen...

... och jag borde inte sitta här och sitta.

Borde faktiskt börja städa.

För det hoppade jag över förra veckan.

Det var en jättebra idé då...

Nu är jag mer tveksam.

Men det hände en massa i torsdags.

Som jag behövde "smälta" lite :)..

Så städande stod liksom inte överst på "villgöralistan".

Min yngste son ringde och berättade att hans praktikplats har blivit till en tidsbegränsad anställning till augusti.

Med tanke på att han aldrig har haft en anställning överhuvudtaget är detta STORT!

Och han måste ju ha gjort bra ifrån sig eftersom arbetsgivaren känner att dom inte vill bli av med honom så där med en gång. Och att han får lön för sitt arbete. Inte bara den där ynka ersättningen på knappa 4000 i månaden.

Bra för självkänslan dessutom...

Tänk vilken tur att man inte är ung idag. Kan jag tycka...

Och så ringde min syster.

Det verkar som om pappans hus blir sålt.

Och detta innebär att det ska tömmas på möbler och prylar och...

Blir alltså en hektisk helg vecka 28...

Och jag måste få tag i en kärra, för jag ska få ta över min mammas sovrumsmöbler.

Så är det ju en massa småpinaler, minnen, saker som är "braattha" och sånt som ska packas och tas med hem. Kan ju finnas grejer som mina barn vill ha... 

Kollade runt lite och börjar tro att jag lika gärna kan köpa mig en kärra...

Herrejisses, dom har vett att ta betalt!!!

Och så finns det ju ännu mer som är fullt användbart som ska skänkas/säljas...

Stora tunga möbler som måste bort.

Antar att man lär sig vägen till tippen *suck*....

Tre dagar ska vi ägna åt detta.

Bara att hoppas att jag kan lämna bort Ufot under tiden.

För jag misstänker att fotj*keln inte håller för BÅDE körande, packande, kånkande OCH hundpromenader. Undrar om den kommer att hålla ens för det jag måste göra?! (Är nog en liiiten aning orolig....)

Och om jag känner min gamle hund rätt lär han inte gilla läget så där värst.

Han avskyr flyttkartonger!

Känner väl att jag är en liten aning ambivalent när det gäller detta med husförsäljningen.

Skönt att det blir av, lite sorgligt att se "barndomshemmet" splittrat.

En liten aning "fasa" för allt jobb.

Men i stort sett tror jag att det blir en lättnad för alla när det väl är över!

Jo; det blir det!

Hoppas bara att pappa ser det på samma sätt.

Men ha huset kvar är ju inget alternativ....

Ja, ja... Hur man vänder sig har man ändalykten därbak....

Och jag bör nog lyfta på min (ändalykt) och se till att åtminstone se ut som om jag tänker göra någon nytta här :)...