Börjar inse att...

... "högtblodtryck-klubben" är rätt stor...
Träffade granne B som hastigast igår och berättade att nu minsann skulle det knapras medikamenter så att jag skulle få ner det förbaskade trycket... Varpå hon flinade och sa; "välkommen i klubben"...
Och som jag förstod det är hennes tryck också högt på grund av stress.
Så funderar man vidare... OM det nu är så många som har högt blodtryck pga stress och yttre faktorer, är det inte något fel på hela samhällssystemet då?? För det är ju lite märkligt att så många får högt blodtryck och andra stressrelaterade sjukdomar...

Min stress ligger ju rätt mycket på det ekonomiskt/praktiska planet. Det ÄR ett jäkla funderande varje månad på hur det hela ska gå ihop och så fort det ska göras något som är tungt/innebär skruvande/ bärande måste jag ju ha hjälp och det är inte alla gånger det är så där himla enkelt att "sy ihop" det hela. Och det blir stressande att veta att man så ofta är beroende av andra.

Dessutom är det jäkligt jobbigt och frustrerande att alltid vara den som behöver hjälp. Det kan inte hjälpas...
Kan nog vara den där jäkla obstinata läggningen som gör det hela så besvärligt. Ska inte tala om för ö-gubben att jag har kommit på detta alldeles själv. För då får han vatten på sin kvarn. Och det kan ju vara onödigt! Han är tillräckligt stursk ändå!!!

Men kan meddela att besöket på vårdcentralen gick hyggligt bra i alla fall..
Läkaren skrev ut medicin för blodtrycket och lite "sovapå"-piller.
I övrigt tyckte han att jag skulle gå ner i vikt (ligger på medelBMI), att jag skulle äta mindre salt (äter inte överdrivet mycket av den varan), att jag inte skulle röka (??? har alltid varit o-rökare), att jag inte skulle dricka alkohol (dom pyttemängderna vin jag dricker tänker jag banne mig inte avstå ifrån!).

Som väl var fanns Ulrika (sjuksköterskan som har hand om högablodtrycksmänniskor) där när jag kom ut och hon sa att jag kunde strunta i allt det där, för det är något läkarna bara hasplar ur sig i detta sammanhanget.

Jag behöver inte gå ner mer i vikt, salt är omdiskuterat i sammanhanget; en del säger att det är ofarligt och andra tvärtom. Vi kom överens om att det får vara ok i måttliga mängder... Eftersom jag inte har börjat röka behöver jag inte sluta heller *flinar*, och mina få glas vin får jag fortsätta dricka.
Ska på ny koll innan jul och hoppas, hoppas, hoppas att medicinen är den "rätta" för mig och att det blir bra resultat...
"Sovapå"-pillrena var i alla fall effektiva... Sov som en sten hela långa natten. Åtminstone tills det kom en stor mackapär och skrapade vägen ren från snö nån gång klockan tidigt. Men jag somnade om och sussade ända till klockan var åtta. JÄTTEGÔTT!!! Tror jag behövde det!!!

Idag räckte energin till att "sätta" pepparkaksdegen... Gäller bara att hitta energi nog att baka ut den också. Men kommer tid kommer råd... Får väl muta mig med något... Kanske en eller annan - pepparkaka ;))?!