Operationen gjord!!!!

I onsdags blev UffeHund upphämtad av L och vistas nu på öa tills jag kan ta mig dit och hämta honom igen. En sporre så god som någon :)...

Fast just idag kan jag meddela att det gör ont som f*n och det enda jag tänker på är värktabletter som kan intas var fjärde timme sisådär...

Men foten har inte svullnat (ännu) och inga blödningar vad jag kan se.

Bilden är lite felvänd och jag skyller på morfinpåverkan..

Men faktum är att den där "knölen" jag hade på sidan av fossingen är alldeles borta!

Enligt uppgift från ortoped A har han brutit av ben i foten och skruvat ihop och skrapat bort och...

Det var då jag täppte till öronen och drabbades av akut selektivt hörande och förklarade att han säkert är jätteduktig, men att det finns gränser för vad jag vill veta...

Återbesök om sex veckor.

Men stygn ska tas om tre veckor hos distriktssköterskan.

Den där skon man får för att man inte ska kunna "trampa ifrån" med den där nyopererade tossingen är inte precis så där värst tjusig... Snarare tvärtom, faktiskt. Men säkert väldigt praktisk.

Kryckor hade jag ju hemma redan. Körkort till desamma saknas med all önskvärd tydlighet...

Eftersom jag fick ta taxi (sjuktransport) hem och denna dels inte kom förrän apoteket redan var stängt och jag hade recept på värktabletter att hämta ut fick jag börja fredagen med att utnyttja granne B på stört.

När jag lyckades halta ut i köket hittade jag ett fat med vindruvor, päron, melon, muffins och en blomma på köksbordet... Förutom medicinen... Och uppepå allt detta kom hon upp med mat att värma i mikron..

Såna grannar växer inte på träd...

Men den där sjuktransporten har jag en del synpunkter på... Blev i stort sett bara avstjälpt utanför på gatan och fick ta mig in bäst jag kunde...

Medger att jag grät mig upp för trappan...

Och var så trött så att jag inte hade vett att ringa på hos B för att få hjälp...

Men hon hörde mig när jag var nästan uppe och kom rusande och såg till att jag kom in ordentligt...

Och nu är det avgjort dags för att att slänga sig raklång igen...

Finns liksom inte krafter till varken det ena eller andra just nu...

Att en ynka fot kan göra så förtvivlat ont?!

Saknar min UffeHund, men är tacksam för att han får vara hos L. Vet ju att han har det bra och förmodligen inte saknar mig ett dugg, den svikarvovven... Ligger på L`s fötter om kvällarna och snarkar... 

Tur att jag har M-ett och Mjauritz som är snälla och turas om att "passa" matten :)...