Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

måndag 5 september 2011

Dag 247...

En "telefånande" dag...


Ringt sjukhuset; pappan medtagen, får nog ligga kvar några dagar. Sjuksköterskan och jag diskuterade om det inte är dags att sätta in  hemtjänst nu... 85 år är en hög ålder på en "gubbe" *L*, även om han är envis som ett helt gäng mulåsnor. Syster min och jag är väl ganska ense om att detta vore en bra lösning. Om pappa är ense vet vi ju inte. Jag betvivlar väl det i och för sig. Men ibland får till och med mulåsnor ge med sig. 
(Ska försöka komma ihåg att leta reda på häxutstyrseln till det där mötet vi måste ha med kommun och hemtjänst och kreti och pleti... För det blir väl jag som blir "elakahäxan" denna gången också...)

Ringt syster och meddelat läget.

Ringt fd granne K och lipat lite...

Ringt kompis M och talat om att både far och jag lever :)...

Ringt alla fyra M-barnen och talat om att deras morfar ligger på sjukan...

Ringt Agria och kollat om man kan överlåta försäkringen på en styck hund.

Ringt M i Mölnlycke och meddelat att man kan det (överlåta försäkringen) och att det går bra och komma och kika på en styck vidbrändfalukorvhund på onsdag eftermiddag.
Jo; Nalle ska eventuellt få ett annat hem.. Och om M och hennes tös tycker om honom och han gillar dom blir det jättebra!! Nalle älskar ju barn. Särskilt barn i skolåldern. Som är lugna och försiktiga.

För jag känner att jag inte orkar så mycket mer nu...
Avvecklingen pågår om än i rätt långsam takt...
Och nej; detta är inte något som kommer som en blixt från klar himmel eller något som ö-gubben är inblandad i...
I stort sett är han inte inblandad i något alls för närvarande för han är alldeles frånvarande... (Också en jäkla mulåsna, om jag får säga vad jag tycker...Antar att han räknar in mig i den kategorin också, hahaha)
 
Det är något som har legat och pyrt en längre tid. Och det är nog så det måste bli om det nu ska bli flytt av här...
Detta med att få tag i bostad när man har en sjuttiojäkla massa djur är inte lätt. Och i en lägenhet KAN man inte ha flera katter och hundar och... Funkar inte, finns inte plats... Och blir knappast godkänt av hyresvärden heller för den delen...

På något sätt känns det som om det är dags nu..
Dags att ändra riktning...
Men det känns och kommer nog att bli rätt jobbigt..
Men kanske bra i slutänden..
Förhoppningsvis...
Men lite skraj är jag!!!

4 kommentarer:

  1. Fy vad jobbigt att inte kunna ta hand om sitt djur... Hoppas det löser sig på bästa sätt, han får det säkert bra! KRAM!

    SvaraRadera
  2. Renée; Skitjobbigt när man inser att man inte kan ta dom med.. Men det gäller ju att göra det bästa av det hela och se till att tiden räcker för att man ska kunna fixa det så bra som möjligt för dom... Det är därför jag försöker göra vad jag kan för att omplacera redan nu, även om det kan dröja innan jag hittar min bostad. För om jag hamnar i en situation där jag måste BÅDE fixa för djuren och dessutom packa och slänga och... då tror jag det går åt skogen alltihop!!!
    Och att ta hand om djur kan ju ibland innebära att man får se till att dom får det bra någonannanstans... Även om det skär i en...

    Kram tebax!!!

    SvaraRadera
  3. EN vovve typ Uffe kan man väl få ha???? Förstår inte, ska alla ALLA djuren bort? Why?

    huuu stackars dig som ska in i hemtjänstkarusellen..men de kanske går alla tiders bra! Låt oss hoppas på det!

    Ta hand om dej nu!
    Stora varma kramar

    SvaraRadera
  4. hugan; Uffe är nio år och han får vara kvar tills det är dags.. Tänkte försöka behålla Mjauritz o M-ett, men tiden får väl utvisa om dom kan tänka sig att bli innekatter...Men det är nog så att detta är verkligen på gränsen för vad man kan ha i en lägenhet... En liten sådan. För det är nog det det blir med min ekonomi... Och hur jag än funderar tror jag det blir bäst om jag tar tag i detta INNAN flyttyran bryter ut. För vem fasen vet när man får tag i BOSTADEN? Kan bli nu eller om ett år... Men jag vill banne mig inte stå med kniven på strupen och göra ont värre med mina pälsklingar bara för att det blir panik. Sånt här måste få ta en stund...

    Och att saker kan hända fort har jag ju fått erfara nu med pappa... Från pigg 85-åring till jättesjuk gammal gubbe på ett par dagar... Men H-fred är litet och jag har kompisar som jobbar i hemtjänsten, så jag hoppas det löser sig till det bästa!

    Kramen tillbax (varm sådan!!!)

    SvaraRadera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!