Dag 187..

Tänk!

Idag hade min mamma fyllt 80 år om hon hade fått fortsätta leva..

Och jag saknar henne, även om jag nog tror att hon är med mig på något sätt.

Märkligt nog fick jag ett MMS här på det mobila bredbandet med en födelsedagshälsning idag... Säkerligen en felsändning... Men nog kändes det lite konstigt!!

Tänker ofta på mamma när jag slänger mig ut i mina mer eller mindre vansinniga "äventyr" och tycker jag hör hur hon skrattar och hejar på...

"Passa på, för sjutton! Det är bara det du inte gör du ångrar!"

Hon var liksom den typen av människa... På´t bara!! 

Uppmuntrade och fanns som stöd när det gick åt skogen...

Tänk vad det är värt mycket att känna att man har någon som står bakom en vad man än gör för galenskaper och attan vad man saknar när det inte finns längre...

För besöken på ön hade ju avgjort inte blivit av om jag hade fått fortsätta resonera med mig. Men nu var det ju dels mammas (hmm) diskreta nyp i örat och dels "ö-gubbens" vägran att överhuvudtaget inse omöjligheten i hela företaget som satte fart på det hela.

Visserligen sitter jag här nu och har förlorat mitt stackars hjärta till ön, men inser att jag aldrig någonsin hade ens kommit i närheten om jag inte hade släppt mitt kontrollbehov och min vansinniga rädsla för att utsätta mig för nya saker. 

Å andra sidan finns här en som skulle göra vad som helst (nästan) för en bostad därborta!! Inte vet jag hur det kommer sig, men det är ett sånt otroligt lugn därute. Som om man kommer till en helt annan värld. Och så otroligt vackert...

Och jo; inser att vintrarna nog kan vara rätt besvärliga... Men det är dom banne mig härute i skogen också.

Och idag ska jag försöka samla mig och åka iväg och handla lite framåt eftermiddagen. Jo, minsann... Ett litet försök till uppryckning är på gång.

Men först en lite längre promenad med herrarna Hund och lunch (utan kaffe; nåja självförvållat)...

Ps...

Kanske skulle påpeka vilken ö jag svamlar om :))! Jo; Visingsö!! Givetvis! Ett besök där kan jag med gott samvete rekommendera!!!