Gjort en rejäl uppryckning och varit i stan och handlat..
I övrigt fortsätter tankarna att snurra...
Och jag undrar stillsamt i vilken ände jag ska börja.
Borde nog ta tag i sorterandet, men orken finns liksom inte.
Känns som om det är så mycket, och så många, som "drar" i "individen jag"...
Och nog funderar jag på hur fasen jag ska räcka till och hur jag ska klara att göra det som uppenbarligen måste göras.
Lite trött på "domsomvet"...
För inte fan vet dom!
I själva verket är det nog bara jag som vet vad och varför.
Om man ska vara noga.
Och det ska man väl?!
Ibland är det för jävligt att vara jag!
Frågan är om man ska skratta eller gråta åt eländet?
Äh!
Gör bådadera, så slipper jag få beslutsångest uppepå allt annat!!
Upp som en sol och ner som en ogräddad pannkakssmet - i slutänden är det på det hela taget samma sak.
SvaraRaderaLivet har jag hört det kallas eller kanske ännu heller; en dåres försvarstal...
ljuspuff&blötbuff
M-matten; Pannkakssmet.. Jo; där har vi det!! Som en jäkla pannkakssmet känner jag mig :)...
SvaraRaderaMan kanske blir gräddad så småningom?
Ljuspuff&blötbuff tebax!!!