Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

fredag 22 juli 2011

Dag 202..

Idag har det vilats i huset i skogen..
Lästs, druckits kaffe, ätits tunnbröd (TACK IGEN ANNACARIN!!!), pratas med söner (styck 2), insetts att det blir bara jag från "våran" sida som närvarar vid dopet imorgon. 
Ja; förutom pappa "Mellan-M" då...
Kul! 
Näää! 
Hade ju hoppats på "Lill-M"... 
Trots epitetet bra mycket längre och stöddigare än "lillajag" och praktisk att ha som förtrupp... (Och dessutom världens goaste "unge", så det så!!)

Nåja; klänningen struken, tror att jag ska hitta till rätt plats, förhoppningsvis i rätt tid...
Har ju blivit lite av tidsoptimist senaste tiden...
 
Men attan så knepigt det är detta att ALLTID behöva vara ensam vid såna här tillställningar. Jo, jo!!! Jag VET att jag är ruggigt gnällig och eländig.
 
Och JO! 
Jag ser fram emot alltihop, det gör jag..
 
 
Hon är så fin och bara helt perfekt lilla N!!
Med ett urtjusigt andranamn, he, he...
Är stolt och glad över att få vara med om detta!!!
Antar att det kommer att lipas lite i smyg :)!
 
 
 
Men man känner sig allt lite udda och utanför när man kommer knallandes alldeles ensammen. Alltid...
 
Och nä; inte bara därför jag saknar den där "någon"..
(som jag är övertygad om finns i sinnevärlden... numera...)

Saknar någon att laga mat till/ihop med, saknar någon att prata med om saker som händer NÄR dom händer (inte två dagar/tre veckor senare), saknar någon som bryr sig om om jag är glad/ledsen/förbannad/likgiltig/vadfansomhelst... Och som jag kan bry mig om...

I stort sett är jag jäkligt TRÖTT på att vara ensam!
Visst är det konstigt???
Antar att det finns dom som tycker precis tvärtom...
 

 
Ska försöka göra iordning här och se till att komma i säng i tid så att humöret (eller snarare sinnesstämningen) förhoppningsvis är bättre imorgon..
Är väl i och för sig övertygad om att det är så!!!
 
För vem fasen kan vara på dåligt humör när ens första lilla barnbarn ska döpas???
Tror inte ens jag skulle klara den "bedriften"....
I all synnerhet när jag nu har så otroligt söta, fina, underbara, helt fantastiska, ofattbart vackra barnbarn..
Det är det minsann inte alla som har, he, he...
(Och JOOOO; så sägar ALLA far/mormödrar om sina barnbarn!! Jag VET!!! *L*)


3 kommentarer:

  1. Jo jag försår dej precis om att vara ensam, omgiven av andra...inte alls en kul eller skön känsla. Eller ensam om alla upplevelser för den delen.
    Jag hoppas ändå att du kan "spotta upp dig" och känna glädje och stolthet. Sänder dig mina omtankar! :-)
    Kramar

    SvaraRadera
  2. hugan; Om du visste vad det värmer!!! Och nog ska jag försöka spotta upp mig tills imorgon...
    Som fd granne K´s man brukade säga; " allt går utom nyfödda barn"... Ligger mycket i det!!

    Kramen!!!

    SvaraRadera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!