Dag 222..

Undrar om det är så att jag faktiskt ÄR "Häxan Surtant"??

Eller är det fullt normalt att vara tvärsur för att folk inte gör som dom säger att dom ska?

Ringde ju någon som ville köpa mina fjädringar i förgår och jag kände mig nog lite lättad över att det äntligen hände något på den fronten. Denne någon skulle komma idag klockan 12.00...

 

Så igår kämpade jag duktigt med att städa burarna.

Man vill ju inte lämna ifrån sig skitiga saker.

Städade så att ryggen fick sig en knäck..

Helt i onödan visade det sig...

(Eller ja; burarna är ju faktiskt rena, men inte hade jag behövt härja så pass...)

För inte fan kom det någon och tittade på några pippisar inte...

"Någon" ringde vid 11-tiden och meddelade att intresset hade svalnat...

Och här sitter jag med en rygg som blåvärker. Helt i onödan (nästan)!!

Människor är ett opålitligt släkte!!!

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Här har det i alla fall upphittats;

 

1 styck regnrock

1 styck strumpa av herrstorlek

1 styck tandborste som absolut inte är min

Misstänker starkt att "Lill-M" saknar nämnda tingestar ...

 

Nåja; i värsta fall får dom väl plockas ner i ett litet paket och vidarebefordras via postverket.

Eller också få han väl komma och hämta grejerna vid lämpligt tillfälle.

Har säkert mer som behöver bäras, packas, sorteras.....

 

Och nu ska jag försöka röra lite på mig.

Men jävlar vad det värker!!!

Medger att tårarna rinner så fort jag gör en oförsiktig rörelse.

Och det händer allt som oftast..

Minnet är bra men ruggigt kort :)!!