Dag 239..

Ingen dag att skriva hem om....

Sovit illa, funderar på hur fasen jag ska lösa allt...

Jourhemmet som verkade så bra verkar inte fungera alls när det verkligen blir allvar av. 

För det är ju en fördel att få svar när man ringer... (Lämnat meddelande på tfnsvararen flera gånger, men inget hörs. Inga svar på sms heller... Verkar väl inget vidare förtroendeingivande, kan jag tycka...)

Jag menar; tänk OM det nu hade varit pappan som hade blivit sjuk och jag hade varit tvungen att "dra iväg"... Usch! Känns riktigt läskigt. Trodde ju i min enfald att det som var sagt gällde. 

 

Men det där med människor... Herrejisses, så olika vi menar när vi säger saker... 

Tyckte ändå att jag var väldigt tydlig med vad jag förväntade mig och varför jag behövde denna hjälp...  Och DÅ var det minsann inga problem...

Så nu övervägs det hur sjutton jag ska göra med det...

Upp som en sol och ner som en Uffematte...  

(borde kunna bli ett nytt ordspråk; Pannkaka, släng dig i väggen! Du ligger i lä!!!)

Nåja, jag antar att det finns en (eller flera) lösningar på detta också...

Men vad eller hur???

Äh; gör mig lite mat och filiturar vidare....