Dag 279...

... och det känns som om det var flera år sedan igår...

Trodde väl aldrig att det skulle kännas så eländigt.

Jag, som så glatt hävdade att jag skulle "njuta av det hela så länge det varade".

Tänkte nog aldrig på att det kommer ett "sedan, efteråt".. (att man kan sakna så...)

Och så pappan..

Som var alldeles trött igår när jag pratade med honom.

Och då blir det så fruktansvärt virrigt allting.

Oron sitter som en stoooor klump i magen....

Så¨idag har jag migrän, har legat hela förmiddagen och har precis lyckats peta i mig lite lunch.

Jodå; UffeUlfUfot har fått sina promenader.

Inte långa, och med en matte som har försökt blunda och traska samtidigt (gick inget bra...simultankapaciteten totalt utslagen...), men ute har han varit...

Nu avgår jag till sängläge en stund till...

Jag AVSKYR att ha migrän!!!!!!!!!!!!