Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

fredag 7 oktober 2011

Dag 280..

Vaknade alldeles migränfri! Hurra!!!
Trots mardrömmar och en våldsamt orolig natt...
Antar att man ska vara nöjd med det?!

Fast nä; känner mig inte alls så där värst uppåt..
Och tror nog att det bästa för alla är att jag går i ide en stund och grubblar lite tyst för mig själv...
Står knappt ut med mig som jag är nu och anar att ingen annan heller gör det...

Tror inte att jag är "skapt" för "förhållanden". Förmodligen inte ens för "relationer" (undrar väl fortfarande lite vad han menade med det, ö-gubben) med "motsatta könet"... Det blir bara tokigt när jag ger mig in i sånt. Borde jag ju ha begripit!  Skit också!!! Ovanligt fånigt av mig!!! Jag menar; ovanligt fånigt till och med för att vara jag... Och jag gör mycket som är fånigt i normala fall, det bör väl påpekas!

Orkar inte ens försöka "gilla läget". Faktiskt!

Tar en liten bloggpaus och försöker komma igen en annan dag!



4 kommentarer:

  1. Låter som ni är två tjurskallar. Om du ursäktar uttrycket. Ingen ska rucka på sina invanda principiper. Eller? Kanske kan vara klokt att ta en liten paus från allt och fundera ett varv till, prata med varann ett varv till?

    Hoppas du hittar en lösning!
    Helgkramar!

    SvaraRadera
  2. hugan; Det är mycket som händer som man inte kan/vill skriva om här... Och jo; vi är nog lite envisa båda två :)... Fast nu är det inte precis det det stupar på, utan helt andra saker... Som jag inte vill ta upp så här offentligt eftersom jag faktiskt tycker så mycket om honom.
    Lösningen känns vääääldigt långt borta och jag tror inte att jag ens vågar tro på någon ljusning.
    Men han är något alldeles extra, den gode ö-gubben *L*...

    Helgkramar tebax!

    SvaraRadera
  3. Visst kan det bli så dumt ibland... Alla män som jag har haft, de som jag älskade fick jag aldrig... Jag tog en man som jag inte älskade och trodde att det skulle bli bra, att vi skulle växa ihop och kärleken skulle komma... Jag kan säga att jag bedrog mig där... Efter 5 år stod jag inte ut mer, jag kände mig kvävd! Nu, med facit i handen, känns det ändå skönt att jag gjorde som jag gjorde, jag fick ju ett barn. Hade jag väntat längre hade jag kanske inte skaffat barn på grund av sjukdomen...
    Vad jag vill berätta med detta är att allt som vi gör har en mening på något sätt även om det är bra eller dåligt. Jag har alltid hamnat i stormiga förhållanden där jag har fått ena törnen efter den andra men jag har oxå lärt mig och blivit stark samtidigt. Men visst blir man både ledsen och förbannad när det inte fungerar riktigt...

    Sköt nu om dig ordentligt, KRAM!

    SvaraRadera
  4. Renée; Och alltid är det dom där "hopplösa" typerna man älskar mest *L*... Nåja; jag förmodar att det blir bra till slut. På det ena eller andra sättet.
    Men som du säger; utan erfarenheten vill man inte vara. För mitt i eländet inser jag ju hur mycket jag har fått, trots skilda meningar om saker och ting... Och det kan ju ingen ta ifrån mig!

    En jättekram till dig!!!

    SvaraRadera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!