Bild på den fina skylten jag fick igår!!!
Och nog stämmer det!!!
Jag lever verkligen i min egen lilla värld härute i skogen *skrattar*..
Har tillbringat natten i vandrande läge..
UffeHund har varit dålig i lille maggen - igen..
Fattar inte vad fasen han lyckas smälla i sig på våra små utflykter..
Tur att han har vett att säga till i tid i alla fall!!!
Idag har det funderats på småpojkarna.. Ja, kattpojkarna! Dom blir tre år i år och är inte kastrerade ännu.. Inte för att dom verkar särskilt benägna att ge sig iväg på några längre strövtåg, men sånt kan ju komma hastigt på.
Så det blir väl till att ringa veterinären och beställa tid.
Och så är det Hugo... Han har alltid varit lite krasslig av sig, men glad. Men sedan bror Herman dog har han liksom tappat stinget och blir bara sämre. Kan kanske vara bäst att inse att det är bättre för honom att få sluta nu innan allt blir värre? Men det är ju så svårt att ta beslutet.. Ja, det vet ju alla som har djur, att det är det värsta med det hela... Man älskar ju sina små odjur och att då besluta att "ta bort" dom är banne mig inte det enklaste!
Men, men...
Försöker verkligen tänka på HANS bästa! Min lille Hugoskrutt...
Jo; jag ska samla ihop mig och se till att komma iväg med dom... Och så får jag väl diskutera med veterinären om Hugo... Tycker synd om henne i förebyggande syfte, för jag vet att jag kommer att lipa oceaner... Fast antagligen är dom vana vid sånt.. Det är ju mycket känslor i detta med sjuka djur!! Om man nu är så där vettlöst förälskad i sina kräk, vill säga...
Inlägg
Jag har alltid medicinskt kol hemma om hunden blir kass i magen av skiten han äter ute. Det kan man köpa på apoteket i tablettform och kostar inte jättemycket, under femtiolappen för en burk tror jag det var. Detta har hjälpt mig massor av gånger då hunden har bajsat rally kan jag säga!
SvaraRaderaVisst är det hemskt att ta bort sina älskade djur... Jag ber varenda dag för att Gibson ska somna in i sömnen, han avskyr veterinären och han avskyr att åka bil så det blir inget rofyllt direkt... Lycka till...
Ja du, djuren betyder så mycket. Och mycket känslor är det förstås. Men man måste ju tänka på deras bästa.
SvaraRaderaOch oceaner av tårar är nog vardagsmat för en veterinär.
Kram
Väldigt kloka funderingar om att tänka på djurets bästa. Precis så, tycker jag, ska det vara.
SvaraRaderaSkulle själv aldrig acceptera att våra djur ska lida och genomgå jobbiga behandlingar för att förlänga deras liv med några månader.
Förstår smärtan i hjärtat dock. Sista gången för min del var för 4 månader sedan.
Hugo - HON?? Annacarin
SvaraRaderaNu fattar jag. Det var veterinären du menade. (Fest. Vin. Du vet.)
SvaraRaderaRenée; På VÅRAT apotek i stan har dom INTE medicinskt kol i tablettform utan där säljes bara granulat... Jäkligt kladdigt och dyrt (98:- för fyra omgångar) och besvärligt att få i en stackars jycke... Men nu verkar det vara över för denna gången..
SvaraRaderaAnar att jag inte vill veta vad han tuggar i sig när vi är ute på våra expeditioner... Blärk!!!
Och lille Hugo; ja, det är nog bara att "bita i det sura..." Fasen så jobbigt är det!!!
*******************************
Imse; Visst är det så! Vilket inte gör det hela lättare...
*******************************
Kristallina; Ett eländes elände är det. Men man har ju tagit på sig ett ansvar när man tar till sig ett sånt här litet yrväder...
Medlidandekram sändes i efterskott!!!
******************************
Annacarin; NEJ! Hugo är en HAN, veterinären en HON :))...(syftningsfel - igen???)
Annacarin; INTE syftningsfel?? *asg*
SvaraRadera