Är nog lite i upplösningstillstånd!
Känner mig som världens svikare...
Att besluta sig för att "ta bort" sin kompis man har haft i tolv år är inte lätt.
Egentligen är det rätt omänskligt att behöva vara ensam om ett sånt beslut.
Vansinnigt omänskligt, skulle jag vilja säga!!!
Inget jag önskar min värsta fiende (om jag nu har någon; tänker så det knakar...)...
*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*
Har funderat lite på ord och vilken betydelse dom har och hur man fäster sig vid vad man hör och läser...
I en bok jag lånade fanns en mening jag inte kan få ur huvudet;
*Det är väl det allra största; att slippa förställa sig inför en annan människa*
Så otroligt fint och sant!!!
Tänk; det finns nog inte många man känner så inför...
När jag tänker efter är dom väldans lätträknade...
Undrar så där lite stillsamt om det är en sån jag letar efter... Ni vet den där soulmaten som lyser med sin frånvaro...
Inlägg
Vet hur det känns, har tagit bort en hund ensam och snart blir det väl en hund till... Inte kul att ta det beslutet men oftast när man gör det så är det rätt. Många kramar till dig...
SvaraRaderaMånga kramar till dig min kära vän.
SvaraRaderakramkram
Renée; Diskuterade länge med veterinärskan och vi kom fram till att det är det bästa att göra som det ser ut nu. INNAN han blir sämre, dvs riktigt dålig... Men du vet ju hur det är?! JAG VILL INTE!!! Mår skit och pest och pina idag....
SvaraRaderaKramar tebax!
*********************
Cattis; TACK, vännen!! Glad att jag har dig :)!!
Kramen!