Dag 159..

Ibland kan jag reta mig på saker..

Som till exempel att det i mossmattan växer spridda låååånnnnggaaa grässtrån..

Om man vill bli av med dessa lååånnnggaaa grässtrån kräver det att man tar fram sin lilla klippare.

Och fyller på bensin.

Och kämpar för att hitta energin till att verkligen genomföra detta storverk.

Klockan var sidådär tio i sex när jag plötsligt fann mig stå utanför garagedörren och blänga.

Och jo; jag har gjort det!! Storverk, alltså!!

Men fy attan vad trött jag är nu då!!

Och så undrar jag lite varför brännässlor liksom överfaller en när man springer omkring där med en dundrande maskin kors och tvärs över hela jäkla gården...

Konstaterar att det känns när man råkar komma för nära dom där växterna...

I all synnerhet när man är så jäkla korkad så man kutar omkring i kjol och klipper gräs i full fart... Idioti!!!

Och så har min dosa till internetbanken vinkat adjö.. Kan jag också reta mig på!!!

Ringde till Swedbank och fick det tvivelaktiga förslaget att jag skulle ge mig iväg till antingen Jönköping eller Borås för att hämta en ny...

Pytt heller!!!

Ringde till Ulricehamns Sparbank och dom fixar det hela. Bara att åka ner till Dalum imorgon och hämta en ny liten manick!

Fattar inte varför folk ska göra det hela märkvärdigare än det behöver vara???

Tur att det finns serviceminded människor här i världen!!!

Uffe Hund har förresten börjat äta Valeriana på inrådan från en veterinär. För att han ska "komma ner på jorden" lite. Han blir ju "lite" uppspelt ibland. Lite väl mycket uppspelt kan matten tycka. Så om en vecka ungefär lär jag väl se om han "svarar" på behandlingen. Tyckte det kändes bättre att ta till naturläkemedel som inte är beroendeframkallande eller farligt (det ÄR testat på hund!!!! Har noga kollat detta faktum!!!) och åtminstone ge det hela en chans.

Nog tycker jag han är lite lugnare. Glad, avgjort, men lugnare. Eller också är det värmen som gör det... Man vet ju aldrig med den busen...

Nalle kliar sig inte lika mycket; verkar som om det där schampot gör lite nytta i alla fall!!!

Och pappan har äntligen fått "tummen ur" och ringt till en städfirma som ska komma och hjälpa honom med städeriet. Är man 85 år är det ju inte helt lätt att sköta ett helt stort hus.

Dessutom har han, efter enträget tjat från äldsta dotera (dvs jag) ringt vårdcentralen för att få tid till ett läkarbesök. Och tänk; han fick komma redan imorgon!!! Skönt, för han har varit väldigt trött och mått lite illa till och från. Och jag tycker att han har blivit så virrig emellanåt... Oro, oro!!!

Men den 20:e firar vi hans 85-årsdag och då ska vi (vovvarna och jag) ge oss iväg till Hulstfred! 

 

Hoppas att UffeHund är lugn och fin då... Han kan ju som sagt busa till det rätt duktigt emellanåt och i såna sammanhang som kalas är det inte så där jäkligt tilltalande att ha en hund som helt enkelt stänger av hörapparaten...

Eller snarare i all synnerhet vid såna tillfällen. Egentligen är det väl aldrig det. Tilltalande med avstängda hörapparater. Vare sig det gäller människor eller djur...

Vet ju en och annan (nämner inga namn!!) som är rätt bra på att inte höra vad man försöker säga till dom! Särskilt inte när dom vet att jag har rätt.. Och det har jag ju nästan jämt, he, he...