Sicken början på veckan...

Titta noga på bilden!
Visst blir man aningen snurrig???
Sån känner jag mig ...
*************************************************************

Men vår lilla tripp till Hultsfred först...
Vi kom iväg. Och lyckades "hålla tiden" så pappan slapp bli alldeles ifrån sig av oro. Han är nog helt övertygad om att jag är sisådär två år och inte borde ha bil och körkort överhuvudtaget *suck*...
Men vi hade en skön söndag och pratade och var ute med hundar och åt god middag (kycklingfiléer med limesås och potatis och haricot verts) och tog varsitt glas vin. Aningen trötta efter (i mitt fall körandet, i pappas väntandet) dagen slocknade vi nog innan tio båda två...

Fast med min nattasömn blev det lite si och så. Både hundarna och jag är ju vana vid att det ska vara hyfsat tyst och mörkt när vi sussar. Bilar och gatlysen är liksom inte så vanliga i skogens djup...

Men vi kom upp vid sjutiden och traskade en runda i skogen (där jag och mina kompisar brukade "bygga kojor när vi för hundra år sedan var pyttesmå) och så tog jag kontakt med bästisen och hon kom trampandes på cykel framåt förmiddagen.

En tur ner till "Pysselboden" där man kan lämna in kläder till försäljning och faktiskt få en liten slant för detta (OM nu kläderna blir sålda förstås) och vidare till hembygdsparken (ja, där Hultsfredsfestivalen brukade hålla till) där M och jag traskade en runda med hundarna. Hem till far för kaffe och bullar (egenhändigt bakade av Uffematten herself) och så lite prat och fnitter innan M var tvungen att sticka hem och laga mat till sina telingar.

Så satt gamle far och jag och pratade och mindes... Vad jag saknar mamma!!!!!!!!!!!.

Och så ett "ärevarv" runt i huset för att minnas och fundera.
Fick med mig en hel "drös" målningar som pappa har gjort... Får väl rama dom efterhand. Och så ska unga familjen C (dom nygifta) få välja en målning (eller två) som passar i deras hem.
(Har jag nämt att jag blir farmor i februari om allt går som det ska? Ultraljud nu i september. Spännande!!!)

Middag och hemfärd.
Var hemma vid framåt halv nio och trött som fasen...

Men som alltid när man har varit iväg har man ju svårt att koppla av.
Blev sittande och mailade med "söte Berra" (en smått tokig, rolig mailkompis från G-borgstrakten) till klockan var över tolv.


Och så igår bestämdes hastigt och lustigt att en av dessa datingsidegubbs skulle komma och fika framåt kvällskröken.
Och jodå; han kom, men hade tydligen fullständigt missuppfattat vem jag är...
Han inbillade sig alltså att han skulle stanna över natten.
Men jag förklarade vänligt men bestämt att det var nog inte någon bra idé alls. Så han drog hem till Göteborg igen...

Och idag är det onsdag och jag ska få besök - igen!
Detta bestämdes seeent igårkväll...
Så i eftermiddag kanske det dyker upp en L (fast inte DEN L). Vi babblade både länge och väl i telefon igårkväll och jag har fortfarande lite skrattkramp...

Inser nu efteråt att det var urdumt att efter detta kika på "Berras" senaste mail. Har man redan skrattkramp och läser hans vansinniga historier får man liksom mer skrattkramper och då känner man att man lever, kan jag tala om...

Om jag lever ett rent galet liv just nu???
Skojar ni???

Börjar känna mig lite lätt vimsig(are än vanligt)...
Är det detta som kallas ketchupeffekten???
Allt liksom händer på en gång...

Och jag som hade allvarliga funderingar på att fullständigt lägga ner detta "dejtande"...
Men jag har ju fått några riktigt, riktigt goda vänner och det är värt vansinnigt mycket!!! Även om inte den där "rätte" tycks vilja dyka upp...
Ännu i alla fall ....