Torsdag och fönstren är liiite renare...

... eller snarare; skiten är flyttad till kanterna åtminstone. Och det ser inte ut som om det regnade ute hela tiden... Kan ju vara trevligt.
Försöker "hålla igång" mest för att slippa tänka, tror jag...

Funderar på vad sjutton som hände med lille HermanFinkatt...
Saknar honom. Så fruktansvärt.
Och för att komma undan lite av sorgen försöker jag koncentrera mig på annat.
Som fönsterputs och städning.
Kul va?!

Och så detta med dejtandet...
Känner lite att tiden rinner ifrån mig. Börjar jag bli gammal, tro?
Men jag vet ju med mig att jag är en otålig natur. Och helst vill att allt ska hända igår.
Det gör det inte. Händer igår.
I bästa fall händer det om ett år eller så. Troligen aldrig.

Skulle aldrig ha börjat fundera på detta med att leva ensam.
Jag har ju klarat det så bra fram till nu.
Men nu känner jag mig ensam. Ensammast i hela världen.
Visst är det fånigt?


Och jo, det är en hel del jättetrevliga män som har skrivit och visst, jag antar att jag kommer att träffa en eller annan av dom, men...
Om om inte fanns så kanske...
Jag menar; T i Sundsvall är jättetrevlig. Bara sju timmars bilresa härifrån... Kört! Helkört!! Men jag gillar honom, det gör jag...
R i Linköping är en klok och förnuftig man. Vi ringer och chattar emellanåt och han delar frikostigt ut goda råd *skrattar* som jag inte följer så där värst slaviskt...
En annan T någonstans i kommunen har skrivit och verkar också himla trevlig.
Och så L med sin humor, men samtidigt sin ovilja att träffas IRL. Och det är synd, för jag tror vi kunde ha riktigt roligt. Men det är kanske inte helt lätt att sitta med tummen i ankarkättingen... (skojar bara!!!)

Men jag har en känsla av att jag är ett hopplöst fall...
Är väl helt enkelt för enveten och häxig för att vara intressant...

Och nu ska jag försöka sova en stund... Är så trött.
Det tar på krafterna att ha så mycket tankar som far runt i knoppen...
Och dessutom är fönsterputsning inte min favoritsysselsättning.
Avgjort inte!!!

Kramen allahopa!!!