Att få ett förtroende...

... är stort!

J, en bloggvän, skickade ett mail och frågade om jag ville "ta över" en liten fågel. Känner och förstår att J är väldigt mån om sina djur, så jag blev väldigt glad och stolt över att bli tillfrågad! Och det är klart att jag gärna "hjälper till". Är ju själv väldigt förtjust i alla möjliga djur, så det är egentligen ren egoism med det där "hjälpa-till-andet"!




Så här ser hon ut lilla Bettan! Visst är hon för gullig? Tre månader gammal har J berättat i sitt mail... Kräver härmed full förståelse för att jag föll för den lilla dunbollen!!!





Inser att jag nog får försöka skaffa en kompis till Bettan... Det är ju viss skillnad med Svante; han hade ju sin bror, Sune, i många år och sedan blev det svårt att få honom att acceptera någon annan undulat. Tror att han trots allt trivs med livet; han har ju "hängt i" i många år nu! Fast han börjar allt bli lite "gubb-tjurig"; biter matten med förkärlek i nagelbanden om han kommer åt... Det tilltalar nog herrns humor när matte skuttar runt och hojtar! Men är man hela femton år får man faktiskt ha sina små egenheter när man är en Svante finfågel!!!