Dag 52..

Idag vaknade jag med viss schvung...

Det blir så när man är ägare av två livsfarliga vakthundar *L*...

Hade precis somnat när

..sotaren kom körandes.

Han skulle komma mellan klockan sju och klockan nio.

Och eftersom det är kallt antog jag att han skulle dyka upp sisådär kvart över nio.

Så att det skulle hinna bli riktigt utkylt här.

Alltså var jag uppe läääänge och eldade.

Och hade jättejättesvårt att somna... Man blir kall när man springer ut till pannrummet mitt i natten...

Varpå sotarmurre dök upp fem över sju..

När jag precis hade lyckats slockna.

Ibland undrar jag hur allting funkar egentligen..

Det verkar liksom som om allting blir precis tvärsom mot vad jag tror hela tiden.

Ibland kan det ju avgjort vara till min fördel.

Förstås!!

Miraklet är numera alldeles klargjort!

Och jag säger bara; det finns människor som är alldeles för snälla och goda för sitt eget bästa :)!!

TACK än en gång, vännen!

Är fortfarande alldeles jätteglad och rörd och....

Du anar inte hur mycket det betyder för mig!!

Jag hoppas att jag någon gång kan göra något i gengäld för dig!!

Och att vår planerade träff "mittemellanbostadsorter" verkligen blir av i vår!!

En bamsejättekram till dig!!!