Och så blev dom alldeles gifta :-)!

NU har jag en svärdotter med samma initialer som jag , och skriva autograf för att intyga att det hela har gått rätt och riktigt till fick jag och "Stor-M" göra.

En liten, liten lyckotår letade sig allt fram i ögonvrån när det byttes ringar (som "Lill-M" hade ansvar för) och bröllopspussades... Det ÄR rörande att se. Och dessutom är jag ju, som bekant, väldans förtjust i mina svärdöttrar! Kunde inte ha fått bättre!!!

Och att få träffa mina fyra barn samtidigt är ju en inte alltför vanlig upplevelse numera... Det blir ju så när en bor här och en där och jobb och inte jobb och pengar och inte pengar...

Men "Lill-M" och jag kom överens om att försöka röja lite och försöka köra bort så mycket som möjligt av skräpet, som ligger överallt här, till tippen nu i vår... Fast det är väl lite "fan tro´t" över det hela. Vi ÄR bra på att göra saker "en annan dag", både han och jag. Han påstår att han har ärvt den genen efter mig, men det tror jag inte alls, för jag har hela min kvar, ha, ha!

Och så fick jag äntligen träffa J´s mamma! Också en sån där fullträff! Måste säga att jag tyckte väldigt bra om henne! Får väl hoppas att hon fick en någorlunda positiv uppfattning om dotterns nya släkt, så hon inte sitter och åker hem till Värmland och förfasar sig över "dessa märkliga människor" ...

Min kompis L var ju med (å vad jag saknar att ha henne i närheten; men det är ju jag som har flyttat iväg...) och två av hennes goa pojkar och hennes "nye" särbo. Det var verkligen roligt att få träffa honom också! L är som vanligt så där himla rolig och "rapp i käften". Det uppskattas väldiga av en lättroad Uffematte!!!

God mat, en hel del ny "släkt", lilla J som for runt som ett skållat troll . Hon är bara så sööööt, den ungen!!!

Lyckat med andra ord!!!

Det som var lite tråkigt var ju att J´s pappa inte kunde vara med. Det måste ha känts väldigt eländigt att inte kunna närvara när enda dottern gifter sig...

Hoppas han bättrar på sig!!!

Men J´s fastrar som hade styrt om det hela med mat och allt har gjort ett jättejobb! Måste säga att jag beundrar folk som kan ta tag i saker och fixa och dona.

Nu ska en lite trötter Uffematte ägna sig åt sina pälsklingar ett tag...

Kattastrofen hade nog känt sig lite övergiven, för hon kom och mötte mig i hallen... Min lilla vimsiga kisse... Och Selma har ont i lilla maggen... Men hon har lagt sig i pottan (!!!!!) för säkerhets skull. Ibland undrar jag om hon är riktigt klok, den katten. Eller också är det det hon är. För hon har ju nära till toan om det skulle knipa ...

Ha en underbar lördagskväll!!!