.. ganska nära botten på brunnen..
Ibland (just nu nästan jämt) undrar jag om det är lönt att ens försöka fortsätta...
Det var så roligt att dottern kom på besök, men jag kände att jag "spelade" glad och det höll väl inte riktigt hela vägen förstod jag...
När man vaknar på morgonen och det första man tänker är "en jävla dag till", då är det nog inte riktigt bra. Tror jag...
Kanske blir för mycket med värk och dålig ekonomi och oro för framtiden och ensamhet och oro för pappan och oro för barnen och oro för fan ta mig allting...
Klart det blir för mycket...
I lite klarare stunder (nu t.ex) inser jag att jag kommer igen. Så småningom.
Det är bara det att jag inte riktigt kan prata om eländet. Inte ens med pappan, trots att han nog har försökt. Vill inte, kan inte, är bara så jävla trött och känner mig fullständigt ensam och alldeles vansinnigt olycklig.
Jag VET att jag ÄR RIK!
Jag har barnen, jag har djuren, jag har pappan, jag har underbara vänner.
Och ändå...
Men ibland orkar man inte...
Just nu orkar inte jag...
Får försöka kravla mig upp igen, sakta men säkert och hoppas att jag så småningom kan "lufta" det som är så jobbigt... Med någon som kan förstå. Om jag vågar lämna ut mig så pass, förstås. Har ju svårt för det! Att tala om vad som trycker mig...
Något som redan förste maken anmärkte på... Med viss oro i blicken.. Stackaren!
Nåja; hundarna måste ju ut även om jag mår pest.
Ska försöka tassa runt huset så jag slipper prata med någon.
Och solen skiner...
Var rädda om er och ha en fin lördagseftermiddag!!!
Inlägg
Sänder genast över en bamsestor tröstekram. Troligtvis hjälper den inte ett endaste dugg på alla dina oros-moment och mörka tankar just nu, men jag vill att du ska veta att jag bryr mej.
SvaraRaderaJag är så himla ledsen för din skull...önskar det fanns något jag kunde göra, men jag är ju så jävla "kricklig" själv nuförti´n.
Och inte ens någon bra "lyssnare" i telefon....):
Var rädd om dej, och tänk på att hoppet är det sista som överger oss!
Kramar i massor!
"Söstra di"
Jobbigt att hålla inne på allt. Det värsta att till slut så blir det inom sig större och större och till slut kan man inte stoppa det utan hela bubblan spricker... Om du inte kan prata med någon du känner kan du inte fixa nån tid hos en kurator som du INTE känner? Då kan man prata om saker som man annars inte vågar säga. Jag hoppas att du finner den inre glöden igen. Jag har själv varit väldigt nere och behövt hjälp från psykvården. Ibland kan det vara svårt att veta precis VAD som är felet... Jag visste inte alls...
SvaraRaderaNumera mår jag himla bra i psyket trots mina andra problem. Har lärt mig att takla ångesten plus att jag kan hantera livets ups and downs på ett helt annat sätt numera. Det kommer att ordna sig för dig oxå även om det tar lite tid. Du vet ju iallafall att du har problem och det är ju en bra start. Du har en jobbig resa framför dig men jag lovar att det är värt det! Kramis!!!
När man har nått botten har man fast mark under fötterna.... Annacarin
SvaraRaderaTycker Reene´s förslag var bra!
SvaraRaderaEn samtals kontakt är GULD!Jag har en jag går hos varje månad,lite tätare om jag är på "nergång".
Och det är så jäkla skönt att prata med en människa som inte känner mig mer än som patient.
Man kan lätta på allt.Dom har tystnads plikt.
Dom ser andra möjligheter som man själv inte ser när man grubblar själv så man får "tunnel seende".
Man får nya infallsvinklar som man inte haft en tanke på.
Man kan gråta om man vill det,då "serveras" det servetter.
Man kan även snacka ekonomin med dom. Dom har många tips om hur man kan förändra saker.
Skickar dig en styrkekram!
TACK alla!
SvaraRaderaKänner väl att jag behöver "re i skiten" själv. Tror att jag måste ha tid och lite lugn. Ska försöka skriva dagbok (bara för mig) så att jag håller lite koll på hur lågt jag sjunker i dyn...Och att hålla på lite med bloggen för att tänka på annat en liten stund är nog bara bra. Även om det säkert blir en hel del gnäll lite nu och då.
J:son; Söstra mi! Vet ju...
Och M-matten; du är guld värd!!! Tack för mailet *L*... Läst och begrundat!!!
Annacarin; du är för go!Glad att du ringde!!!
Renée; Har prövat med samtalsterapi. Funkar inte för mig. Känner att det är tid och ro jag behöver just nu...Gäller bara att hitta den; ron...
Vimsan; Tar tacksamt emot styrkekramen!!!
Kikade in bara så där, och blev ledsen över hur jobbigt du har det just nu. Vet inte vad som drabbat dig, men ville skicka en tröstekram och säga att ALLT ORDNAR SIG. Nångång. Något jag motvilligt lärt av Husbonden, det gör faktiskt det... ordnar sig.
SvaraRaderaMen det är tillåtet att må dåligt, medan det pågår.
Önskar dig allt gott. Kram.
Margus; Tackar för kommentaren.. Det betyder så mycket nu...
SvaraRaderaKram tillbaka!!!
Jag kan bara ge dig rådet att dkriva, skriv av dig allt skit som tynger dig. Ingen annan får läsa, det är dina tankar o dina ord...bara dina. Jag gjorde så då jag var nere i skiten...det hjälpte. Jag gick tillbaka i det jag skrivit o läste, jag skrev mer. Ibland var det bara en massa osammanhängande dravel, men det lättade bördan på mina axlar. När jag så kommit upp en liten bit på väg tillbaka till livet, då läste jag om det från början..o då en vacker dag bestämde jag mig för att nu fick det fan i mej va nog. Jag satte fyr i kaminen, läste igenom varje ord o eldade sen upp allt. Det var som om detta skit som jag såg brinna upp befriade mig ytterligare i jag tänkte då att nu ska jag släppa allt o börja på ett nytt oskrivet blad o försöka känna mig mer positiv till livet.
SvaraRaderaHoppas du finner din egen väg att få ur dig all skit, detta var bara ett tips.
Passar på o skicka dig en stor rejäl kram med massor av värme.
Mia; Jo, den lösningen har jag använt förr och den är BRA... Kommer snart dit när jag orkar skriva, tror jag...
SvaraRaderaTack för omtanken, det betyder så mycket nu..
Kram!