Hej och VÄLKOMMEN!!!

Roligt att Du kikar in!
Lämna gärna en liten kommentar innan Du försvinner ut i cyberrymden igen!

Ha det bra och var rädd om Dig!

fredag 7 januari 2011

Dag 7...

Har överlevt dagen...

Borde givetvis ha städat av här. Det behövs.

Men vaknade med ont i leder och hals.

Orkade inte med mig själv, ännu mindre dammsugaren.
Fick dock för mig att städa fågelburarna, varpå den där jäkla snabeldraken fick gå i tjänst trots min absoluta motvilja mot denna sysselsättning..

Nåja; imorgon ska jag ägna mig åt att göra ingentingen...
Mer än det där vanliga måstet; elda, gå ut med Herrarna Hund, laga lite mat...

Undras om jag tänker bli förkyld???
Men det kan jag väl aldrig tro!
Jag? Förkyld?? 
Har inte varit ordentligt förkyld på eviga tider och har inte några medvetna planer på att bli det heller...

Och har av någon anledning känt mig otroligt ensam idag..
Kanske en biverkan av den här lite vimsiga känslan man får när man känner sig som om man har bomull i skallen... Eller snarare känner sig dimmigare än annars...
Urk!!!
Står på brunnskanten och balanserar - igen...

Man kan ju fundera på varför man ens försöker fatta varför man gör som man gör och varför i hela friden man dessutom fortsätter göra... Vad fasen man nu gör...
Ett klart anfall av "häxan-i-skogen-logik"...

Fattar inte mycket av det hela själv...
Kan vara lika bra!!!

Natti, natti!!!

5 kommentarer:

  1. Så, nu hag jag läst ikapp, dag 6 och 7.

    Jag vet inte vilket som är värst: att känna sig ensam när man lever ensam, eller känna sig ensam i tvåsamheten (gör inte det just nu, men har gjort det i förra äktenskapet och det var hemskt)... får nog fundera på det lite till.

    Du får komma ner till mig så ska vi skratta lite tillsammans...

    ha en skön lördag och du.... bli inte förkyld, för då blir man ännu mer eländig...

    kramkram

    SvaraRadera
  2. Cattis; Ensam i tvåsamhet har jag "prövat"... En jäkla massa år. Med en man som dessutom ägnade sig åt psykisk misshandel (och slog barnen, dessutom)... Så nog är jag väldans försiktig med vad jag ger mig in i numera... MEN jag har ju upplevt tvåsamhet när den är som bäst också! Och det är det jag söker nu!!! För det är jobbigt, både praktiskt och känslomässigt att leva ensam år efter år efter....

    Önskar att vi bodde lite närmare varandra!! Ett gott skratt tillsammans med någon gör mycket åt både humör och eventuella förkylningar (nej; jag försöker tänka bort eländet. Vill INTE bli förkyld!!!)

    Kramen och ha det jättegott idag!!!

    SvaraRadera
  3. Jag är ju hellre ensam och lever själv än ensam i ett äktenskap. Jag har oxå gjort bägge delarna och jag lever tusen gånger hellre själv... Fast ibland så känns det som du sägfer väldigt ensamt... Bara detta att kunna prata med någon annan vuxen... Nu har jag barnet hemma och det gör att jag mår tusen gånger bättre faktiskt. Jag skickar dig en hel hög med kramar!

    SvaraRadera
  4. Sånna tankar har jag mer o mindre jämt! Nu är det som bekant jobbet som jag...äh jag blir bara inte klok på nåt!! Inte mycket som funkar känns det som och det tar enormt med energi..
    Sänder dig mina varmaste tankar om att det löser och lugnar sig för dig!!

    SvaraRadera
  5. Renée; Ja; det är ju detta med att barnen blir stora och flyttar iväg och överger sin stackars mamma (precis som det SKA vara; glad att dom har det bra!!!)... Man märker ensamheten på ett helt annat sätt när man blir ensam människa i huset. Så är det bara!!!

    Kramen och var rädder om sig!!

    *****************************

    hugan; Vissa tankar ÄR fruktansvärt energislukande... Och här börjar funderingarna på denna förbannade ensamhet tära rejält!!!
    VET vad jag söker, gäller "bara" att dels hitta och dels övertyga detta exemplar av människa om förträffligheten med en vimsig Uffematte... Blir säkert inte helt lätt :).. Troligen ett ganska omöjligt företag, men skam den som ger sig...

    Kramar i mängd tillbaks och puss på nosen till Elsa!!!

    SvaraRadera

Jag blir glad om du skriver en rad :-)!